Aftonbladet – 7 februari 1842, sida 3

m. m. Härifrån inledes barnet till källan för der säkraste kunskapen om Gud och vägen till salighe ten, nämligen Guds ord; men, i stället för att, efte! den vanliga ordningen, nu öfvergå till ordets inne båll, lag och Evangelium, frågas först om trons ar tiklar, bvarefter, med anledning af menniskans ska pelse till Guds afbild, Författaren framställer frågo om själen, syndafallet, syndens straff, em trefaldig död, Guds kärlek, uppenbarad i löftet om frälsning m. m. Nu redovisas för lagen, så väl den natur liga, söm uppenbarade, med utveckling synnerligas af do tre första buden, sabbatens rätta användande m. m., och (något oförmodadt) äfven den Heliga An des meddelande åt Apostlarna. Derefter förekomm: frågor om kärleken till nästan, samt om 4:e, ö5:e 6:e, 7:e och 8:e buden; de 9:e och 10:e beröras icke vidare om menniskans andliga oförmåga att bereds sin frälsning, om försoning genom Jesum, om en lefvande tro, om Jesu lefnad, lidande och död, upp: ståndelse och himmelfärd, samt slutligen uppenbarelse i domen. Efter ett par frågor om helgelsen kemmer Författaren nu till innehållet af Guds ord lag och Evangelium, hvartill dock biott fyra frågo! användas, derefter, utan något slags hänledning frågas om sakramenterna. Sedan dopet med des: heliga ansvar och saliga följder blifvit afhandladt återvänder Förf. till nådens ordning, helgelse, bätt ring, m. m. : Ledigare är nu öfvergången till böner och derifrån till dopförbundets stadfästande genom nattvarden, detta sakramentets rätta begående, sam: följderna af en värdig och ovärdig nattvardsgång Så en slutförmaning, att ur Guds ord hemta ljus ock tröst och salighet. Detta om afhandlingens form. Ref. förmodar, at en noggrannare och konseqventare anordning af dt deruti förekommande ämnen kunnat göras; mer detta anser han dock i afhandlingar af denna ar vara mindre väsendtligt, Frågorna vid ett sådan tillfälla, som Förf. här åsyftat, böra framkomma utar något slags formtvång, ledigt och okonstladt, föran: tedde af föregående svar, samt af behofvet att ytter ligare upplysa, stadfåsta och upplifva. I afseende på utförandet eller afbandlingens full ändning, tillåter Ref. sig några anmärkningar. Frå gor böra i allmänhet vara bestämda, för att bereds hestämda svar. Här förekommer dock en och annar sammansatt fråga, bvars ena del fordrar nej, mer den andra ja till svar. Det afgifna svaret är alltic afpassadt efter sednare delen, men då passar det e mot den förra. Det svar, man lägger i ett barns mun, bör vara kort och enkelt. Här äro svarer understundom nog länga och till uttrycken konst lade, t.ex. sid. 5, 6, 10, 23, 28, 29, 30, 32, 33, 37 21, 44, 52. Es och annan inadvårtens förekommer t. ex. mitt tillstånd efter döden måste blifva en öf vergång, m. m.; sid. 17. Fråga: Vet du något af då osynliga ting, som Gud skapat? Svar: Ja, englar ne, menniskosjälen och troligen mycket annat, som här i tiden är mig förborgadt; sid. 24, Gud i sir mildhet ångrade den hårda domen; sid. 29, upp räknas såsom extra bvilodagar Juldagen, Långfreda: gen, Påskdagen, och Pingstdagen, men de öfriga äro atelemnade; sidan 34. Fr.: Huru wrpenbarar sig de rysliga brottet dråp? Sv.: Antingen uppenbarad — — eller hemlist; sid. 43. Fr.: I hvilken afsig! kommer Jesus då (vid yttersta domen) till oss: — — för att efterfråga, hvad hans lära och försoningsdöd verkat; sid. 44. Fr.: Hvilka välgerninga tillskrifvas den Gudens axde, som, m. m. (här mepas den helige ande); sid. 53 — — bevarat mitt dopsförbund obisviket (?) af verlden. Oväntadt är ock, att sid. 8 finna frågan, om det finnes en-Gud: sösan man förut antagit åtskilligt till styrka för denna sanning; att sid. 48 inhemta anledningen till menniskans skapelse. ehuru Gud såg på allt de hon skapat hade och si det var allt ganska godt, att sid. 23 finna Guds befallning i ö M. B. 6:77 sammanförd med det högtidliga utgifvander af-lagen på Sinai berg; att sidan 29 lära betydelsen af de högtidiiga tempelljusen på Juldagen; att på samme sida upplysas om anledningen, hvarföre en dufva är fästad under predikstolens takhimmel. AÅrfven fruktar Ref., att förklaringen öfver försoningen, tron Jesu menniskoblifvande, tillfyllestgörelsen, m. m. icke är fullt tillfredsställande. sågen Med dessa anmärkningar vill dock Ref. icke från känna arbetet åtskilliga dess förtjenpster; tvertom önskar han och hoppas, det detta försök, att med dela en bjertligare och lifligaro åsigt af kristendo mens heliga Järor åt unga och oerfarna sinnen, skal vinna afterföljd och bereda den dermed af Författa ren afsedda, saliggörande verkan. —RN. a REAR ET JA OCPT JAS Bh PS KESSAE Jr SKON OLEG. fOT2 MAT ol