Aftonbladet – 7 februari 1842, sida 2

leken. Men snart uppgick dock på hans lefnadshimmel en större meteor, och hans lust ait göra betraktelser bekom en annan riktning, hvarigenom det hittills toma2 rummet i hans hufvud och hjerta på en gång blef uppfylldt. I den trånga gränden, precist midt emot Frans fönster, bodde en ärbar matrona, som, i förtröstan på bättre tider, förtjente ett tarfligt uppehälle medelst långa trådar, dem hon, jemte en underskön dotter, dagligen spann. De utdrogo desso trådar hela dagen och gjorde dem så långa. att de dermed lätteligen hade kunnat omsnärja hela staden Bremen med dess vallar, grafvar och förstäder. De båda spinnerskorna voro egentligen icke födda för spinnrocken; de voro af god härkomst och hade förut lefvat i välstånd. Den sköna Metas far hade haft ett eget fartyg på hafvet, hvilket skepp han sjelf årligen fraktade till Antwerpen, men en svår storm begrof skeppet med hela besättningen och den rika laddningen i vågorna, då Meta ännu icke hunnit u barndomsåren. Modren, en klok och förståndig fru, bar med grudfruktig ståndaktighet förlusten af sin man och hela sin förmögenhet, afslog med ädel stolthet allt understöd, som hennes vänner och annhöriga medlidsamt ville räcka henne; ty hon ansåg dessa deltagandets gålvor för skymfhga allmosor, så länge hon ännu i sin egen verksamhet och flit trodde sig finna medel till sitt lifs uppebälle. Hon öfverlemnade sitt stora hus, jemte alla sina lösören, till sin aflidne mans bårda kreditorer, byrde ett par små rum i den trånga gränden och spann ifrån tidigt på morgonen till långt in på natten, ehuru tungt det i längden blef att på detta sätt förvärfva sitt bröd