Aftonbladet – 3 februari 1842, sida 3

a oc Ta AR DA I Pt anöv a TÖöTt SER FÅ i BOO OS OB Lä 2 AVN ir ; I Det var svårt att bana sig väg genom de täta buskti snåren, och när man under detta försök kom att Istöta emot något träd, föllo oräkneliga små gröna I myggor från grenarne öfver den olycklige vandraren loch kröpo ned på halsen, der de med mångfaldiga plågsamma bett hämnades på den objudne, som inTtränger på deras områden. Det var komikt emelTlanåt att se, huru än den ene, än den andre af sällIsekepet, otåligt stampande och skrikande, ropade på sina följeslagare om hjelp, att jega bört någon af dessa små fiender, på en gång så obetydliga och så plågsamma. (Slutet följer.) ——LL mn — Lilla Drottning Isabella i Spanien börjar nu, liksom Drottning Victoria, att genom sina behag förvrida hufvudet på en och annan af sina trogna undersåter. Madridska bladet Castellano berättar, att d. 2 Januari om aftonen skall en vagn hafva stanmat vid slottet, utanför den trappa. der jdrottningen och hennes syster vanligen stiga i sin vagn. En herre steg ur och marcherade rakt på drottningens rum. På fråga hvem han var och hvad han: ville, svarade han, med allvarsam hållning, att han hörde till.huset, vore Hans Maj:t Konung Don Filip, förlofvad med Drottning Isabella och hade nu kommit för att föra henne i I brudstol. Mannen inställdes för generalkaptenen och befanns vara vansinnig, hvarefter han bragtes till annan ort, för att der hållas under uppsigt. — Konungen af: Preussen, som rest till England för att stå faldet åt den nyfödde engelska kronI prinsen, lärer wid detta tillfälle ämna gifva honom jen dyrbar mantel, fodrad med hermeliner, och byarI på .Svarta Örns Orden är fästad. — Den musik, som skall uppföras vid dopfesten, komponeras af prins Albert sjelf. — FÖREDÖME FÖR FURSTAR. ,, Eleonora, erkebertiginna :af ; Österrike, bad dagligen för sina välgörare. Då man frågade benne, hvilka hon menade dermed, svarade den: fromma: furstinnan: Mina undersåter, hvilka dagligen försörja mig med sina händers: arbete . — JULEN I ENGLAND. Ehuru julen icke i England är samma oskyldigt glada, högtid. som)i Skandinavien och till en del i det;norra Europa, närmar hon sig likväl mer dertill,, än som förhållandet är i de latinska länderna. I det halfpuritanska England och Skottland, der sabbaten aldrig tyckes nog strängt kunna , begås, firas. nämligen, märkligt nog, julen med utsväfvande lustighet, nästan som ett slags karnaval, såsom Walter Scott säger: . England är det glada England, när julaftonen inträffar med sina fröjder:: julen tappar nämligen :det starkaste ölet, hon berättar de muntraste sagor och vederqvicker ofta en fattig ,menniskas hjerta för nästa hbalfva år.n Dörrposterna omlindas med. jerneksqvistar (holly); rummen prydas med; murgrönsrankor, och dans, och sång (Christmas Carol) gå, åtminstone på landet, från hus till hus. I några provinser uppföres en formlig maskerad; ypgliogar och flickor byta kläder, man tågar från den ene grannen till den andre, förtär Christmas-cheer och drifver allekanda gyckel. I grefskapet Lincoln lägges ett ofantligt träblock (ywulelog) på elden. I några trakter af Skottland gå gossarne frår dörr till dörr, under ropet: ahagmenar (hvilket tros komma från grekiska orden: Hagia Mene,, dem heliga måvaden) och erhålla skänker. Julgåfvor, i synnerhet af kalkoner), brukas öfverallt, och en otalig mängd fjäderfä utbjudas dessa dagar till salu i London. På ön Man är juldagen i synnerhet munter; der råder det besynnerliga bruket. att ungdomen fångar en kungsfogel (wren), dödar den och bär, på en bår, liket högtidligt in i sockenkyrkan, der man, på landets munart (manr) sjunger en likpsalm, hvarefter juolttan börjar. Bland landtfolket i Devonshire råder. liksom på åtskilliga ställen i Tyskland, den bafnsliga tron, att boskapen julnatten ligger på knä i sina stall; men sällsamt nog förlägga bönaerne detta underverk till gamla stilens julnatt, emedan :den: Gregorianska tideräkningen, af hat: möt Påfven, först långt efteråt infördes i England. C— EN MYSTIFIKATION, En miss Grindser i London erhöll juloch annandagen helt oväntadt flera dussin bref, hvari man mottog hennes förmenta inbjudning till-en soiree den 27:de Dec. Den gamla fröken, som var lika rik som girig, märkte genast, att man spelat henne ett skälmstycke, hvarföre hon underrättade alla dem af sina bekanta, hvilka hon kunde förmoda hafva blifvit bjudna, om bhedrägeriet; men dermed var hennes lidande icke slut. Tidigt :på morgonen den 27; kommo tapetserare med verktyg för att förvandla miss Grindser rum i en danssalong. Hon erfor af dem, atten ung man afialat allting med dem, under föregifvande, att han denna dag skulle fira sin förlofning. Den stackars damen kunde ej uthärda detta, utan lemnade med allt sitt tjenstefolk sin boning och stängde alla dörrar. Kl. 7 kommo pastejbagare; lemonsedierer och andra, med de raraste förfriskningar; men ingen dörr öppnade sig, de erforo att de blifvit mystifierade och måste vända om med oförrättadt ärende. Det säges att miss Grindser ämnar ställa den unge man, som hon förmodar hafva gjort henne detta spratt, för rätta. — NÅGOT FÖR EUROPEISKA FRUNTIMMER, MED EN GEOGRAFISK INLEDNING. Java är en af de stora Sunda öarne i Ostindien, således mycket långt härifrån, har vilda djur och sydländska frukter, bomull, chineser, afgudabilder, ur-invånare, ourangoutanger, svalbon och holländare, inhemska furstar, embetsmän af alla slag, således ganska hög kultur, dertill en temperatur, som gör peliser och ludna stöflar oumbärliga, ännu många andra sällsynta saker; men en; öfvervägande brist på Europeiska fruntimmer. Detta är ej något skämt; utan en bitter sanning, och af den Mynheers berättelse, som klagar deröfver, ser man, ast han brinner af namnlös längtan efter en Europeisk jungfru. Men det är icke allenast han, som Mer af denna olycka, utan jemte honom en stor mängd umga Holländare, hvilka hafva gods och guld, talanger, hästar och vagnar; och detta onda verkar desto mer. förstörande, som det ligger i. den holländska naturen att iakttaga tystnad äfven öfver så heliga känslor. En Mynheer har brutit denna tystnad och uppmanar skriftligen de Europeiska fruntimmerna , men icke. alla, utan hlott de giftaslysina att ntvandra till Java, der de.