Aftonbladet – 3 februari 1842, sida 1

magyarismen väckta förbittringen, hvilken, jemte den deraf föranledda gagnlösa striden, kan äfven bli skadlig för Magyarernes verkligt ädla bemödanden att förbättra sina underhbafvandes ställning, och utså frön till hat, som möjligtvis kunna båra bittra frukter. Vi måste isynnerhet derföre kalla striden gagnlös och framgången omöjlig, emedan de Ungerske Slavernas förbindelse med de Böhmiske, och Kroaternes med det Slaviska kustlandets innebyggare, ej kan hindras, då Ungern ej kan tillstängas som ett avnat Japan. Om enskilda Slav-vänner också drifva sin entbusiasm till det löjliga, så att författaren af uppsatsen om Iilyrismen tror sig finna ett bevis på dess framsteg äfven i de Illyriska deviserna på konfekten, så får man af sådana små barnsliga utflygter, hvilka för öfrigt äfven förefalla inom magyarismen, icke låta förleda sig att misskänna den stora sanningen, att bland Ungerns Slaver, äfvensom bland Böbmens, bland Slowaker som bland Illyrier, ett sinne vaknat för den egna nationaliteten och nåtionalspråket, som visserligen torde finnas ganska olögligt för mångas önskningar och planer, men hvilket man måste betrakta som ett faktum, hvilket man ej kan ändra, man må önska och anstränga sig huru mycket som helst. Genom hela denna högst allvarliga angelägenhet går likväl ett, nära till det komiska gränsande, drag, nemligen en mer eller mindre dold, men från alla håll frambrytande obenägenhet för Tyskan och Tyskarne, det enda drag, hvari panslavister och magyaromaner öfverensstämma, och likväl är det tyska elementet det, som med sin vetenskapliga anda närt och fostrat båda, och är, både moraliskt och fysiskt, den medlande makt, som hindrar Slaver och Magyarer att angripa hvarandra. Om vi vända oss ifrån Magyarerne, hvilkas förfarande, såsom vi ofvan visat, gifvit panslavismen en riktning och fart, som den troligen eljest icke på många år skulle erhållit och derigenom ingifvit. Slaverne på denna sidan Bug och Dniester en sambällighetsanda, som annars ej så snart uppstått mellan den Illyriska och Böhmisk-Polska stammen, så blir det likväl; om vi endast behålla den sistnämnda i ögonsigte, eh af nyare tiders vigtigaste företeelser; att en ny nationell och intellektuell utveckling här begynrner, som, trots alla: hinder, skall förmå göra sig erkänd. Försök hafva gjorts att förmå Böhmarna, att sammansmälta sitt skriftspråk med det Polska, såsom det mäktigaste, för att sålunda förena en; kompakt massa af 8 till 40 millioner om en och samma litteratur; Huruvida dessa försök mött enskilda sympathier veta vi icke, men någon allmän framgång kunna de ej vinnay då: Böhmen. genomgått en helt annan bildningsbana än Polen: och antalet af -dem, som tala Böhmiska, Mahrare och Slowaker i: Ofra Ungern deribland inbegripne, torde vara ungefär jemförligt med deras, som tala Polska. Båda litteraturerna, så nära beslägtade de än må vara, torde således komma att bestå jemte hvarandra. De bafva likväl båda sina rötter i den Vesteuropeiska . bildningen, hvari de också, i synnerhet Böhmarne, deltagit, framför det vid kyrkosöndringen, och således stå de i sin intellektuella utveckling långt.skiljde ifrån Ryssarne, Om i en, i alia fall ganska aflägsen, tid, den nationella dragningskraften skall kunna besegra denna söndring, är en fråga, på hvars behandling vi ej kunna inlåta oss. Så mycket är hkväl säkert, att blott ett våldsamt hämmande af den , andeliga utvecklingen kan gifva: nämnda dragningskraft en otillbörlig styrka. Vesteuropeisk bildning och katholicism innehålla vida starkare, djupare, ingripande utvecklingsämneny än den Österländska kyrkan bittills bragt i-dagen och de vestra Slavernes började rörelse skall ej låta nöja sig med någon mindre koncession, än med befordran af så väl folkets, som de bildade klassernas, andeliga intressen; men dessa intressens tillfredsstätlande skall aflägsna dem från Ryssarne. Annorlunda är den Illyriska: stammens ställning, som genom härkomst, språk och till största delen äfven genom religionen; står Ryssarne vida närmare. Ilyriske enthusiaster drömma redan om en sammanverkan mellan Slaver i Bulgafien och Istrien; i Macedonien och Krain, och det får ej nekas, att dessa folkstammar i sjelfva verket förenas af samma språk, ehuru de lefva under ganska olikartade förhållanden, oeh att mången hand bland dem torde finnas böjd att bidraga till det gemensamma : verket: Det vore en dårskap att vilja bedraga sig sjelf i detta fall och misskänna, att dessa bemödanden, ehuru oskyldig, deltagarnes afsigt än må synas, likväl måste genombryta de nuvarande statsgränserna, och att för regeringarna sjelfva deraf måste uppstå en mängd tvingande förbållanden, som de ej bli i stånd att beherska. (Slutet följer.) doesnt —— DEN FLYGANDE POSTEN OCH REHBINDERSKA UTNÄMNINGEN. Då Norrköpings nya tidning, Den Flygande Postenr, först anmälde sig, skedde det under en obestämd politisk färg, hvilket, efter erfarenhetens vittnesbörd, nästan alltid befunnits liktyPER FEET ERT E) SYN CN ch I EV ET SET SUNESES I ISA VOLUREIER SLET TYR