Aftonbladet – 3 februari 1842, sida 1

sala samma dagar och tid. DET I EUROPA. RYSSLAND ocn PANSLAVISMEN. ) I den s. k. Illyriska trekanten, d. v. s. landet mellan Svarta och Adriatiska hafven, utgöra Slaverne befolkningens pluralitet. Mer än en gång berrskade slavonske konungar från ena hafvet till det andra, och hade ej Turkarne mellankommit, så satt troligen en Slavkejsare längesedan på Byzanzs thron. Men Slaverne föllo, och böjde, ehuru med motvilja, halsen under oket. Länge var Österrike deras enda hopp, ty de vågade ej rigta sina blickar på Polen, som var dem föraflägset både i språk och religion. Men med Peter I uppgick för dem en ny stjerna och förra århundradets historia, som bland Donauslaverne var föga annat, än en underbar saga, visade huru det till språk och religion beslägtade Rysslands framryekande verkade på folkandan. En: känsla, som icke fästade sig vid en stat eller ett fädernesland, utan fann sin grundval 1 trooch stamförvandtskapen, upplefde allt mer och mer mäktig sedan förra århundradets början, under det andra Slavstammar vore för hvarandra belt och hållet främmande eller, som Ryssland och Polen, hyste hat och fiendskap mot bvarandra. När framträdde iden om en panslavism i dagen? Lik hvarje stor och i verdshistorien ingripande id är hon troligen ett dunkelt, långsamt bildadt, foster af tiden och händelserna. -Å ena sidan bar väl Tyskland dertill gifvit första anledningen, då en tysk nationallitteratur under förra århundradet söm en Fenix höjde sig ut askan, Hvilken Hitteratur icke heller vär bunden vid någon viss stat, utan framträngde så vidt, som Tyska språket förstods och odlades. De nästgränsande Slåvonska länderna, till större delen lydande under Tyskt välde och närda af Tysk bildning, kunde ej undgå att deltaga i denna andliga utveckling. Den var i sin början allmän, och hvilade på Grekers och Romares litteratur, hvilken man länge ansåg för kulturens enda mönster och grundval. Men då en nationell anda under de sednare 350 å 60 åren allt mer och mer inträngde i Tyska litteraturen och snart yttrade sig i det gamla språkets och dialekternas studium, så uppkom äfven hos de nästgränsände Böhmarna samma forskningslust, och Dobröwsky är den förste som här beträdde den nya banan. Det vore intressant att kunna fullfölja den panslavistiska idens Genesis, som i början var helt och hållet litterär från Dobrowsky till Kollar, hvilken i siv skrift om de Slaviska litteraturernas öfverensstämmelse på det mest omfattande sätt utbildat den. . Men denna id fick ej bli inskränkt inom litteratörernes skrifkamrar; hon måste utgå i lifvet, men här i den materiella verlden skulle hon, som kände sig fri i tankans rike, stöta emot den sträfva verkligheten. Vi se i Böhmiska theaterns historia mot hvilka svårigheter Böbmiska litteraturen och en Böhbmisk nationalandas uppkomst hade att kämpa, till och med i sitt eget land. Dessa hinder voro likväl blott en sporre på bemödandet, och kunde genom tålamod och ihärdighet öfvervinnas, ty de uppkommo vida mer genom missförstånd, än elak vilja. Men annorlunda formade sig sakerna der de sammanträffade med politiska institätioner som t. ex. i Ungern. Innan vi! behandla detta ämne, måste vi hkväl kasta en blick: på Ryssland, der panslavismen har ett annat ursprung och ett annat syfremål. Rysslands -och Polens historia sedan 46:de århundradet hvälfver sig ortkring dessa båda staters och deras kyrtkors antagonism. Här var Polen afgjordt underlägset, ehuru öfvervägande dess poliiiska makt i början var, ty i Lithauen, Pådolien och Wolhbynien var österländska kyrkan en gammal, den: vesterländska deremot en ny påtrugad institution, och hos Ryssarne, men 2 ) Härmed menas den anda af samhällighet, som börjat utveckla sig bland alla de Slaviska folkstammarna och hos dem väckt hoppet och föreställningen om en framtida stor Slavonsk universalmonarki, i spetsen för hvilken RyssJand skulie stå. Detta ämne, för första gången vidrördt i skriften Betraktelser under en resa i Danmark, Tyskland och Ungern sid. 400 och följande, torde för närvarande ickesynas: af särdeles stor betydenhet, men vinner med hvarje dag en ökad vigt, och skall sannolikt åstadkomma en hvälfning i hela det östra Europa, hvars vidd och följder ej kunna beräknas, måhända aldraminst af dem, som :bidragit att fostra och nära denna sinnesstämning.