Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 3

— 2p6eeseesssssspspesspsssssssmemmemetessmessssmmmsypssssp presse RR RR ider. Hr S. lade sig med välbehag i fönstret och yssnade, rökande på en äkta Manillacigarr, till den vackra melodien.: Då den blinda slutat Monaca sa-: le han: nu skall ni få höra på ett nytt stycke.n Nej, spela er Monaca om igen, utropade följetonisten, spela om den en hel timma, så ger jag er två francs. Glad öfver utsigten till ena så stor förtjenst, började den blinde på nytt, och han spelade! sin Monaca tre och tjuga gånger; man kunde bli; tokig åt den musiken! Engelsmannen visade sig i fönstret, röd i ansigtet som en kräfta, som nyss commit ur grytan; skrek åt den blinde på bruten Fransyska: din skurk, vill du sluta på ögonbliccetv, förnyade sin uppmaning och hotade dervid den stackars virtuosen med de brittiska knytnäfvarna. Jag tycker ofantligt om klarinett, och M.nacan är min favoritmelodi; spela ännu en timma, skall du få tre francs,, sade följetonisten. Densamma om igen ? frågade den blinde. Altid densamma !, — och Monacan började på nytt att sönderslita samteliga Engelska och Franska öron. Fördömda musik! utropade Engelsmannen än värre uppbragt. Skurk! jag skall blöta dig ur mitt handfat! Min vän, sade följetonisten med största trankilite, ställ dig i portgången, så är du säker, och om någon vill anfalla dig, så skall han få med mig att göra. Den blinde följde uppmaningen, och han ansträngde ännu mer sina lungor, På det husets invånare icke skulle förlora någon ton På afståndet. Han hade så fortfarit öfver två timmar, då ändtligen Engelsmannen förlorade hela sitt tålamod; han begaf sig nedför trappan och svor, att med egna händer utkasta orostöraren, Men äfven dennes försvarare visade sig med en respekttabel ridpiska j banden. Portvaktaren hade likväl förutsett de vådliga följderna af denna affär och redan tillkallat vakt. Den fredsmäklande sutoriteten, representerad af en korporal och tre man, inträdde just på gården, då parterna ville skrida till det yttersta. Med möda blefvo England och Frankrike, begge stridslystna och stridsfärdiga, skiljda åt, och den blinde fördes ut från valplatsen, sedan han af Hr S. blify Hvar och en återvände till svärjande och i brist på luften; den Franska fölttande öfver sitt lyckade