Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 2

TI Och just af detta skäl skall och måste ni höra mig,, sade Ramsay häfiigt. Jag har ickeigenfunnit er för att genast åter förlora er. Förlora er nu — då kanske en utsigt yppas, att få tillhöra er för alltid. Huru? ropade Flora förvånad; hur kan ni ens hysa en sådan tanka?y pe SS Jag ber er, dyra Flora, Jåt mig tala; er och. min lefnådslycka beror kanske på denna minut, yttrade Ramsay häftigt. För några ögonblick. sedan sade mig mister Lancelot Young, att ni icke är hans systerdotter. Han sade, att Frans Stuart, grefveaf Bothwell, hade vid sin flykt ur riket öfverlemnat er till hönom att uppfostras under namn af hans slägting Och, i fall af grefvens död, skulle Young genast föra er till Skottlands konung. Ofta bar min far berättat mig om denne Stuart, hvilken hån ganska väl kände.Han har skildrat honom som en mycket stolt man, och det är icke att förmoda, det han skulle så faderligt antagit sig eit barn af låg härkomst. Afven sade Larcelot, att grefve Bothwell hade fällt ett och annat yttrande som förde honom på den förmodan, att ni vore hans dotter. Vore detta fallet, så vore min fars sinne på ögonblicket förändradt, till och med om ni vore bara en aflägsen fiende till Franz Stuart eller — förlåt att jag förutsätter en sidan möjlighe, då det är bekant att grefven var enkling — OM Ni vore hans naturliga dotter.y Detta skulle då fattas för stt råga min olyekas mått, utbrast Flora gråtande, cÅb, ni känner icke vår adels tänkesätt, svarade Rimsay leende. Den naturliga dottren till en af kungens aflägsnaste slägtingar anse, de för emivbördig med dem; under det de icke skulle vetå att värdera en plebejs äfkomling, Vore hon in den fullkomiigaste varelse under so!en., . Om det ock vore som ni säger, sade Flora ned bedröfvad min, så inser jag icke derföre, ttn sv vt