Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 3

— MORD AF KÄRLEK. I den lilla staden Mansfield i England utmärktes nyårsaftonen af en ohygglig tilldragelse, som försatte hela orten i sorg och oro. En arbetare blef, då han hemkom om aftonen klockan 9, förvånad öfver att sakna sin dotter. Som han imedlertid såg hennes neglige och shawl på en stol, trodde han att hon gått utinågot ärende i granskapet och tröstade sig med, att hon snart skulle komma igen. Då detta likväl icke skedde, beslöt han omsider sjelf gå ut att söka henne. En oförklarlig aning förde honom genast till en ung handlande, John Jones Moores bod. Denne hade friat till hans dotter, men fått afslag i anseende till sina dåliga seder, och flera gånger fällt hotelser både mot flickan och mot hennes föräldrar. Med biträde af ett bord och en stol, steg fadren upp till fönstret och upplyste med sin lykta det inre af boden... Hans aningar hade icke bedragit honom. Hans dotter låg på golfvet, simmande i blod, med halsen afskuren på flera ställen och utan att gifva något tecken till lif. Den olycklige fadren skynäads genast till konstapeln, som begaf sig åstad att arrestera dem unge mannen, hvilken man angaf såsom misstänkt för mordet. Vid åsyn af polisbetjeningen, visade John Jones, kallad Samuel! Moore, ingen rörelse, och lät arrestera sig utan motstånd, men knappt hade han gått omkring bundra steg, förrän han vände sig vill koastapeln och sade: Master Metham, jag är mördaren; jag ville äf. ven mörda mig sjelf, men jag hade icke mod dertill. Nurär jag glad öfver min tveksamhet, ty mit offentliga straff kan tjena till exempel och varning för alla dem, som kunna känna sig frestade att härma mig. Hvarföre har ni begått en sådan förbrytelse? frågade konstapeln.