Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 3

Ber, resolutioner och utslag efter staäende formultrer. BLANDADE ÄMNEN. — I början af förliden månad firade ett stort antal af de i Paris boende Polackar och Polska flyktingar grefvinnan Clementine Malachowskas begrafning, hvilken försiggick i kyrkani St. Roch; med rurstlig ståt. Grefvinnan Malachowska tillhörde en af Polens förnämsta ätter, och var dotter at grefvinnan Angelica Ledochowska och Furst Janues Sanguszko, vice-connetabie i det fordna konungariket Polen. Hennes förmögenhet var ofantlig; hon ägde i ett land, der jorden ännu har så föga värde, fast egendom för omkring 30 millioner francs. — Grefvipnan Malachowska lät med stor prakt, och utan författarens vetskap föranstalta en upplaga af en Polsk skald Miztiewiecz arbeten, och en annan af Clementine Tanskes verk, en författarinna, som man källat den Polska Genlis, och detta för att på samma gång öfverraska författarne och läsarne. Den aflidna kände djupt sitt fiderneslands lidande. Efter kriget 48314, hvari hennes man tog en ärofull del såsom adjutant hos öfverbefälhafveren Skrzynezki, lefde hon i stilhet på sitt landtgods Lubastow, der kon var utsatt för besvärligheter och trakasserier a! alla slag från de Ryska autoriteternas sida. AÅngripen af en dödlig sjukdom, bad hon om tillåtelse att få resa utrikes, för att underkasta sig en smärt sam operation. Oaktadt de utmärktaste läkares förklaringar, oaktadt förböner af de mest rättskaffnaa män, som Ryssland äger, beviljades henne först då tillåtelse att begifva sig till Frankrike för att. söka konstens hjelp, när det onda redan blifvit. obotligt, Ankommen till Paris, nära döende, utmärkte hon sitt korta vistande der blött genom välgerningar. — En af hennes närmaste anförvanter och en ungdomsvän al den aflidna, grefve Johan Ledochowski, landtbåd vid sista Polska riksdagen, för närvarande politisk flykting i Paris, är, såsom proskriberad, utesluten från arfföljden. Heanes förmögenhet kommer att fördelas bland andra sidoförvanter. — I Merseburg hade nyligen en skådespeiare, vid namn Cert, till sin recett valt Schillers bekentå pjes: Kabal och Kärlek, men för att göra programmet ännu smakligare och pikantare, hade han på affischen kallat pjesen: Ett glas limonad, motstycke till Scribes bekanta: Ett glas valtenr. Publiken, som redan af affischerne insåg beneficetagarens bedrägeri, hvisslade ut honom genast i första scenen, der han uppträdde. Han sökte nu försvara sig med den anmärkning, att Schiller i sin första handskrift kallat detta stycke: Ett glas limonad. En af åskådarne, som stigit upp på sin bänk, ropade: Det är väl möjligt,, men motstycke till Ett glas vatten, det ar något för starkt; så kan han aldrig hbafva kallat det. Scribe fanns icke ens till, Bär Schiller skref. Recett-tagaren svarade helt naivt: ,Hvem vet, -—. —Ett allmänt skratt följde, och pjesen fick nu spelas till slut, utan något vidare oväsen. — UTDRAG UR ETT KONTRAKT. —— — Derjemte förbinder jag mig att, så länge mina begge svärföräldrar lefva, årligen betala tvenne feta svin — men så snart en af svärföräldrarne dör, försvinner straxt det ena svinet. — — — :? — ——tiit— (Insärdt.) Utdrag ur ett hittills otryckt Lexikon. Advokat — kallas en lärd herre, :som räddar ens egendom från ovänner — för att behålla den för sig sjelf. Brandvakt — en person, som, af staden eller församlingen, användes till att sofva ute i fria luften, om nätterna. Vakhustru — den som gör samma tjenst inomhus. Mia söta du! (My. dear) — uttryck, som nyttjas af äkta makar, vid början af ett gräl. Bär slofullhet — en egenskap, som kommer dess ägare att förlora sin lycka, derigenom att han vill befordra andras. En talangfull ung man — kallas en framfusig lymmel (scoundrel), som blandrar sig i allt; en, som författar dåliga verser; en person utan blygsamhet; en, som gör mycket väsen af sig; en pratmakare. Grafven — ett fult hål i jorden, i hvilket alla älskare och poöter önska sig att vara, men mot hvilket de iaktiaga alla möjliga försigtighetsmått. Blygsamhetl — en vacker blomma, som blott trifves då hon får växa i hemlighet, Penningar — en fisk, som är serdeles svår att fånga. En rik man — en accent aigu på ett eljest stumt e. Förtjenst — något, som icke blir prisadt. Trampqvarn — en beqväm cceh stil:a plats, passande för dem, som lefva af pensioner. Storm — något, som infinner sig hos gift folk straxt efter smekmånaden.