Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 2

ss (DO(ElNFf ff CCCCODOUDSIFA LL —— stackars skälmar, sådana, som dagligen förekomma bär i trakten, hvilka bafva stulit ett par utmagrade kor, och dem eder broder, grefven af. Govrie, gerna ville låta upphänga, för att förberrliga vårt vistande i Pertb. dDetta är icke fallet nu, ehuru jag visst icke vill påstå, att ju min broder icke har mycken smak för att med sådana göra processen kört, svarade lorden leende. i Nå, mylord ropade konungen förnöjd, så säg då hvaruti eder fångst består. Det må vara hvad det vill, så kunna vi nog använda det till fördel för våra lairder och deras talrika anförvandter.. Hvad mig beträffar: parvo contentus sum,p Dä jag red öfver Wicks of Beglie,, berättade lairden, cmötte jag en man af misstänkt utseende, hvilken, på mina frågor, hvem och hvarifrån han var; sökte göra allehanda undflykter. Jag befallde mitt folk att visitera honom och man fann hos honom ett skrin, hvilket, efter hans utsago, skulle innehålla saker af stort värde — förmodligen guld och silfver — och hvilket, enligt hans påstående, vore eders majestäts tillhörighet. aMin tillhörighet? — Guldl!y ropade Jakob glad. Den spetsbofven har visst uppbrutit min skattkammare — ehuru jag icke begriper, bur han der kunnat finna något guld, då på år och lag der icke har funnits så mycket af denna idla -metall, så att jag dermed kunnat låta försylla mitt gördelspänne en gång. Ni fasttog väl karlen genast och lät binda hans händer på rygsen, så att han inte må kunna praktisera bort något af mitt guld.