Aftonbladet – 1 februari 1842, sida 2

—— RR tr AA föreslår jag Ers Maj:t att under förbifarten i egen person stiga af vid Govriehouse, för att förhöra fånvgen, äfvensom för att inhändiga skatten. Inbändiga skatten! — Alldeles rätt ja. — Det är det nödvändigaste, sade konung Jakob förnöjd. — Att ni inser detta, bevisar att ni är en ädling med ljust förstånd och som icke är okunnig om affärer. Skattgräfvaren kunde imedlertid tänka sig om och skrifva X för Y, som man säger. Äfven eder broder — vi värdera honom högt och äro långt ifrån att vilje göra honom någon förebråelse, — men det kunde falla bonom in att han, såsom herre till Grefskapet Govrie, skulle hafva anspråk på skatten, och då vore han, om jag känner honom rätt, svår att bringa ifrån denna fattade öfvertygelse. Altae et durae cervicis est, som den hedniske skalden Virgilius uttrycker sig. Afven är han lätt att bringa i barnesk när man icke går in på hvad han vill och fallet olyckligtvis är att han vill ganska mycket. — Animum furobis habet in naribus. Jag vågar visst icke motsäga Ers Maj:t, tvärtom erkänner jag att det är någonting medfödt bos alla Lorder af Ruthven, som förmår dem att med lif och blod förfäkta deras rättmätiga anspråk, och att de, sällan låta pruta med sig svarade Lorden med ett sällsamt, oförklarligt leende. Men hvad den nu ifrågavarande skatten beträffar, så kan jag heligt försäkra Ers Maj:t att min bror icke skall göra det vingaste anspråk lerpå — ja till och med om han trodde sig ga något, skulle han finna sig högst lycklig f den äran att Ers Maj:t värdes en stund dröja inder hans tak; detta skall göra honom tillräck