Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 1

FR AR SEE årg UTRIKES. EN BLICK PÅ TILLSTÅNDET I POLEN. Så svart förhållanderna mellan Frankrike och Ryssland antaga en mulnare uppsyn, uppdykar alltid hos Journal des Debats en för Pselen vänskaplig sinnesstämning, och bladet rycker då alitid fram med någon spetsig artikel not Ryssland. Till thema för en sådan, begagnar det nu den redan icke mer nya historien om det Poiska statsrådets och öfverdomstolens upphäfvande och deras ersällning genom tvänne Ryska senatssektioner — detta kejsarens sista slag åt den Poiska nationaliteten, såsom tidningen kallar ifrågaverande åtgärd. Man kunde tro,, heter det, att denna senat är en aristokratisk kammare, ena oberoende makt, och en medlare mellan thron och folk. Så är likväl icke förvhållandet. Den egentliga Ryska aristokratien, landtadeln, lefver på sina gods eller i Moskau, uan irflytande på landets politiska angelägenheter. Senaten består af tio sektioner, hvaraf de sex första hafva sitt säte I Petersburg, två i Moskau och de två sista i Warschau; den utgöres af hof män och generaler, till det mästa af utländsk bärkomst, och bildar en öfverdomstol, ehuru icke något egentligt appellationstribunal, på sitt sätt en auktoritet, stående till sin generaiprokurators, justitizeministerns disposition. Första sektionen kallas lagarnas väcktarinna, men är i sjelfva verket endast en inregisteringsbyrå för de kejserliga Ukaserna; de andra sektionerna äro en slags civildomstöol, hos hvilken besluten fattas genom de flesta rösterna, så att, besynnerligt nog, det Polska libsrum. veto funnit sin plats i den Ryska senaten. Ea enda seklions-medlems motsägel.e är tillräcklig att öfverändakasta ett beslut; saken föredrages då hos alla de förenade sektionernas församling och här först fålles dome. efter absolut röstpluralitet. Men härmed är man tkväl ieke ännu på långt nör vid målet; på. ministern generalprokuratoras vädjande kan samma sak gå vllbaka till sektionerna för att ånyo behandlas, derifrån till det af ministrarne, hofvets digeitärer och de äldste generalerne sammansatie riksrådet och sist till keisaren att bekräftas elies förkastas; emedan likväl denne öfver lagens ställda vilja icke sällan har vigtigare saker alt behandla, kan det hända, att den rättsökande ännu en gång förvises till första instansens provincialdomstol, och derifrån måste förnya samma kretslopp, hvaraf det. karakteristiska Ryska ordspråket kommer: ea process är aldrig nämare att vinnas än när den förlorats. Sålunda fisnes det i Ryssland i sjelfva verket ingen lagskipniag; domstolarna äro endast till för formens skuld, och ailt afsöres i ministerns och senatorernes kabinett af obskura, ofta okunniga och pligtförgåtna personer. Genom ett sådant system, genom massan af outredliga lagar, som vuvarande kejsaren Jåtit samla i en kodex af sextiosju qvariband, är naturligtvis fritt spelrum öppnadt för all slags korruption, ty äfven det utdrag, som innefattar de s. k. förbindande lagarna, utgör tjugu tjocka band och ökas årligen med ett supplementblad, innehållande de under årets lopp utfärdade kejserliga förordningarna, som alla hafva gällande kraft. De båda i War:chau inrättade senatssektionerna äro endast deri skiljda från de öfriga, att den ena behandlar civila och den andra kriminalmå!; men enligt de sista underrittelserna från Polen, äraar Ryska regeringen icke stanna härvid. Fråga är redan om att anskaffa den i folsets anda och seder öfvergångna franska lagen och såsom första steg till återställande af den år 1791 afskaffide lifegenskapen, skall, i stället för zrundskatten, införas en koppskatt, som skall eräggas icke af bönderne utan af godsägarena såom sine bäönders eller lifegnes representanter nför staten. Såsom den enda välgörande åtärden, erkänner Journal des Debats upphäfvanlet af den emellan Ryssland och Polen förut veståerde tullinien, som innan kort är att väna. Deremot anmärker bladet, att statedomä!ernas och de seqvestrerade emigrantgodsens företående försäljning, till beloppet utgörande en rediedel af hela landets jordegendom, eburu den