Aftonbladet – 31 januari 1842, sida 1

Griselda fann icke rådligt att invända någo vidare, men hon passade på när mästarn vänd bort sina blickar, då hon med ena betydelseful vink åt Fiora förde sin hand till hjernan, så medlidsamt på husbonden och runkade på huf vudet som om hon ville säga, att det ej sto rätt till med den stackars mannens: förstånd. Efter en lång paus tog Lancelot åter till ordet Den resa jag måste företaga sade han, an går icke mia person allena; tvärtom är denn: dervid en bisak. Du Flora och din framtid ärq egentliga anledningen dertill ,Huru? — Jag? frågade flickan förvånad. Alideles, svarade herrn i huset. Jag ha någonting af stor vigt alt upptäcka för dig: Dw är icke min syslerdotter. Der ha vi detl ropade Griselda. Jag tänkte det straxt jag, när, för aderton år sedan, en af. ton, den der långe mannen kom ridande i storm och regn med barnungen under kappan; när ni stängde in er med honom och, sedan han åter ridit bort, inbillade mig, att er syster i Wales blifvit död och att barnet var er systerdotter och att hon egsde eu betydligt ar!. Ack, ni karlar! Ack, ni syndapaltar! Hval hafven j ej att svara för en gång på den yttersta dagen! — Men säg mig nu: hvarföre erkände ni inte straxt flickan för er dotter? Emedan hon inte är det, svarade kusinen, Nå, men hvilkens doiter är hon då? Hon måtte väl, hon som andra, haft ca far, vet jagn Det är intet tvifvel underkastadi) svarade Lancelot tryggt. Ni måste imedlertid qväfva er nyfikenhet tills vidare, ty jag vet icke med visshet fadrens namn. Så mycket skall ni ändå Tå veta, och det måste ni låta nöja er med, att barnet blef mig öfverlemnadt af en förnäm man, mel det uttryckliga förbehåll, att så snart jag finge höra, att den som lemnat mig detsamma vore död, skulle jag öppna ett försegladt, hittill ouppbrutet Papper och deraf inhemta hvad jag