Aftonbladet – 29 januari 1842, sida 2

RSS EERO RNA RAT ur hågen och icke alls tänka derpå, ty — tro en erfaren person — genom tal om ett sådant ämne och genom otidig nyfikenhet kan ofta den största olycka inträffa. Fundera således aldrig på den hemlighet jag nu anförtrott dig. Nämn aldrig skrinet i din mors närvaro; kasta icke en gång en blick åt skåpet. Men, Gud i himlen, flicka! hvad går åt dig? fortfor hon förskräckt, då Flora af idel öfverraskning gaf till ett rop och pekade åt skåpet. aMorbror har lemnat nyckeln i, hvilket han annars aldrig plär göran, sade Flora. cJa, i sanning!, utbrast Griselda, i den hon sprang upp af stolen. sOm detta äfven vore fallet med skrinet, så kunde vi kasta en blick deruti och vid dagsljuset betrakta hufvudet. Flora såg en stund tviflande på henne. aNyckeln, sade hon långsamt, aden ligger deruppe i den stora silfverbägarn, som står på aldra öfversta ryllan; jag såg en gång hur morbror hastigt ryckte den ur skrinet cch kastade den dit.n Skola vi öppna skåpet? Skola vi titta iskrinet? Vi veta ju dessutom hvad som fins derutin, sade Griselda beslutsamt. vo oc hm cJa — skola vi se efter? Men jag är så förskräckligt rädd), hviskade Flora. . (Rädd? — rädd? — för pvad då?, utbrast Griselda föraktlig. aVara rädd för ett dödt karlhufvud, då Skaparen just bar danat oss, för att sätta de lefvandes i ordningh . Nå då, om tant menar att det går an, sade Flora något raskare: Visst menar jag en afgörande min: det, genmälde Griselda med I sjelfva verket är det ju