Aftonbladet – 29 januari 1842, sida 1

Har du icke, frågade Griselda, hört talas om det hemliga sällskapet, den der orden som härstammar fran tempelherrarna? Åh jo,, svarade Fiora, jag har hört morbror resonnera derom med mister Breadbottone. Men jag minns nu inte namnet på den der orden. Inte jag heller,, inföll Griselda, men :har! du inte hört, att tempelherrarna på sina vandringar skulle hafva fört med sig ett hufvud, som de tillbådo ? Nej; men jag känner en gammal visa om ett barnhufvud, som tempelkerrarna skulle hafva funnit uti en flickas graf och som de tillegnat sig såsom bringande lycka.s . Der har du det,, ropade Griselda. Jag säger dig att kusin Lancelot tillhört den der orden och har ett sådant der lyckhufvud. Åh, prat, utbrast Flora tviflande. Ni vill inbilla mig tokerier. Om ni icke har några skäl till. er förmodan, så kan jag omöjligen tro att os M Om du omöjligen kan tro, utropade Griselda häftigt, så håll åtminstone Mun så länge, tills du får höra om jag icke har några skäl. Det bästa och giltigaste af mina skäl är att jag har sett hufvudet. Ja,j det är något helt annat, ropade Flora full af förvåning. Men säg mig, tant, hur i all verlden .. Du vet, Flora, afbröt Griselda, patt kusin har der i skipet ett skrin som sprider en stark vällukt, som vore det fullt med idel kryddor, och öfver hvars innehåll jag länge och väl har grubblat. Sannolikast förekom det mig att han skulle hafva köpt skrinet af en Ostindiefarare,