Aftonbladet – 29 januari 1842, sida 1

vågade påstående angående ledernas skramlande mot hvarandra. — Att utgrunda detta, fortfor bon, edet har ännu icke lyckats mig, ehuruväl allehanda tankar ha fallit mig in. Och törs jag väl fråga hvad ni har tänkt? sade den unga flickan. Se, Flora,, yttrade Griselda i det hon satte sig tätt bred vid henne. — Men, flicka, om du pladdrar så skall du på dina kinder få känna alla mina tio fingrar. Jag tänker så här: Kusin förskräcks vid det ordet högförrädare, alltså måste han väl gjort sig skyldig till detta brott; men han blir alldeles dödsblek vid ordet huvudafskärare — således måste han väl medelst ett hufvuds afskärande hafva begått ett högförräderin Nej, tant, der kommer er kombinatioäsförmåga till korta, utropade Flora då Griselda gjorde en paus och såg på henne, liksom för att vänta hennes bifall. Morbror Lancelot är så fredligt sinnad, att han icke en gång skulle vilja bringa vår gamla katt om lifvet. Då skulle väl ordet mördare, som skatan ibland ropar, göra något intryck på honom, så vida det icke förutsättes att det är skilnad på högförräderi och mord.s Hm — icke illa resonneradt. Jag hade knappast trott, att du i ditt lilla hufvud skulle kunna inrymma andra tankar än på flor, band, spetsar — och sedan på pagen John Ramsay, hvilken i egenskap af skottskt sändebud logerade här hos oss. Det oaktadt har jag kommit saken närmare och befinner mig på det rätta spåret.n Och detta är.... frågade Flora, hvars heta blod hade stigit upp åt ansigtet vid nämnandet af pagens namn.