Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 2

Rumstedt och omtalat hvad han af Walldau och Palmborg sålunda inhemtat, äfvensom att, efter hvad för Norberg blifvit berättadt, det förmodades, att det sår, som upptäckts i Carlssons hufvud och hvaraf han ljutit döden, vore tillfogadt medelst huggning af något hvasst instrument; och då Rumstedt härvid, på Norbergs fråga. upplyst, att han lånat Breitfeldt en pistol, hade Norberg yttrat, att Breitfeldt troligen förskaffat sig den, för att dermed afhända sig lifvet, i händelse det blefve upptäckt, att han föröfvat mordgerningen. Om aftonen sistnämnde dag hade Rumstedt inkommit till Norberg och begärt att: dennes dräng skulle få efterse elden i Rumstedts kammare, emedan Rumstedt af polisbetjening erhållit tillsägelse att genast infinna sig å Carolinska Institutet, der obduktion af Carlssons lik förrättades; och sedan Rumstedt derifrån återkommit hem hade ban gått på maskeraden, som om natten var anställd å Kongl. operan. På tillfrågan tillade Norberg, att Rumstedt, då han af Norberg erböll underrättelse om mordet å Carlsson och Breitfeldts häktande, deröfver icke synts förvånad eller häpen, utan endast, något förvånad, yttrat: hvad säger du?; hvarförutan Norberg uppgaf, att Rumstedt, som vanligen för Norberg omt2lade med hvilka personer han vore i säll.kap, någon dag i September månad för Norberg yttrat, att ban en qväll å Norrbro träffat Breitfeldt och med honom någon stund samtalat; att Breitfeldt icke vid något af de tillfällen, då han hos Norberg innevarit, frågat efter Rumstedt eller talat om honom, hvaraf Norberg ville draga den slutsats, att Breitfeldts bekantskap med Rumstedt varit högst obetydlig, samt att Rumstedt och Breitfeldt första gången hos Norberg sammantråffat en dag under nästlidne sommar. Löjtnanten Walldau förmälde, i anledning af till honom, på Rumstedts begäran, framställd fråga, att Walldau Lördagsmorgonen den 30 Oktober, eller strax efter det Rumstedt af Norberg underrättats om Breitfeldts häktande, besökt Rumstedt medan denne ännu Jlegat till sängs och hos honom uppehållit sig till klockan vid pass 42 på dagen, men derunder icke funnit något evanligt i Rumstedts sinnesförfattning. Handelsbokhållaren Norman förmälde, att han från sina barnaår varit bekant med Rumstedt, hvars föräldrar bebo samma hus som Normans; att Norman jemte dess broder för två år sedan hos Glassliparen Spolanders enka lärt känna Breitfeldt, hvilken derefter under nästlidne år vid en bal hos Normans föräldrar spelat dansmusik. Vid denna bal hade Rumstedt, Kryddkramhandlanden Hyckerström och Handelsbokhållaren Norberg först gjort hekantskap med Breitfeldt. Norman hade icke innevarit hos denne förr än Onsdagsmorgonen den 27 Oktober, då Norman, i det han gått förbi Breitfeldts hemvist vid Nya Kungsholmsbrogatan, af Breitfeldt, som legat i sitt ena fönster, erhållit ett tecken att till honom inkomma. Dervid hade Breitfeldt omtalat, att han aftonen förut besökt Rumstedt och, då det lidit långt fram på aftonen, tyckt det vara obebagligt att så sent gå hem till sig samt derföre begärt att under natten få qvarstanna hos Rumstedt, hvilket denne äfven tillåtit, hvarefter de gjort en bädd åt sig på golfvet och å densamma tillbringat natten; men Breitfeldt hade icke uppgifvit, att han af Rumstedt fått låna någon pistol. Thorsdagen d. 28 i samma månad klockan emellan 6 och 7 eftermiddagen hade Norman åter besökt Breitfeldt, hvilken då visat sig mycket glad samt spelat fortepiano och dansat för Norman, dervid Breitfeldt uppgpifvit, att han af Ballettmästaren Selinder tagit lektioner i Spanska national-dansen La Gitana,. Härunder hade Norman förmärkt, att Breitfeldt haft ett hål öfver ena knäet på sina byxor, hvilket han dock sökt ett med ena handen omsorgsfullt dölja. Norman hade vid detta tillfälle frågat Breitfeldt, huruvida han vore densamme, som i tidningarne infört annonser, innehållande anvisning å en person, som, emot betalning, spelade dansmusik; då Breitfeldt svarat, att dessa annonser voro införda icke af honom, utan af en Musiklärare, vid namn Carlsson, hvilken bodde vid Gamla Kungsholmsbrogatan. Norman hade aldrig hört Rumstedt uppgifva, det han kände Musikläraren Carlsson, om hvilken Norman icke hört talas, förrän vid nyss omförmälda tillfälle. Murerieleven Beurling förmälte, att han under sommaren 1840 hos eleven Palmborg gjort bekantskap med Rumstedt och sedermera träffat honom först vid ett tillfälle, då Beurling, jemte Palmborg, gjort besök hos Rumstedt i dennes bostad och derefter, Tisdagen den 26 Oktober, hos handelsbokhållaren Norberg. Om hvad: som då tilldrog sig, berättade Beurling hufvudsakligen detsamma, som Norberg. Sedan Walldau och Rumstedt, hvar efter annan, bortgått, hade, då Norberg skolat tillstänga boden, Beurling, på Breitfeldts begäran, åtföljt honom upp uti Rumstedts kammare, der en qvinna innevarit. Efter det denna aflägsnat sig, hade Rumstedt dit inkommit, dervid Breitfeldt icke yttrat något, som fästat Beurlings uppmärksamhet, utan, jemte Beurling, satt sig ned i kammaren; hvaruppå Rumstedt, under anhållan, att de skulle någon stund qvarstanna och spräka med honom, upptändt eld i kakelugnen. Då Beurling gjort sig beredd att lemna Rumstedt och tillsagt Breitfeldt att göra honom sällskap, hade Breitfeldt, under yttrande, att det vore så trefligt att sitta framför eldbrasan, förklarat sig vilja qvardröja; hvarefter Beurling ensam bortgått, sedan han gifvit Breitfeldt sitt löfte att hälsa på honom, för att höra honom spela fortepiano, hvarefter Beurling aflägsnat sig. säs 4w