Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 2

utverka sig serskildt tillstånd dertill. Innan Wealldau hade bortgått, hade Breitfeldt frågat honom om han visste, huruvida Rumstedt egde några pistoler, samt då Walldau förmält sig derom vara okunnig. anmodat Walldau, att, då han träffade Rumstedt, ifrån Breitfeldt framföra en begäran att Rumstedt, i fall han bade ett par pistoler, skulle låna dem åt Breitfeldt; hvarjemte Breitfeldt yttrat sig äfven sjelf ämna besöka Rumstedt i samma ärende. Dagen derpå hade Walldau råkat Rumstedt, som, underrättad om hvad Breitfeldt sålunda meddelat Walldau, yttrat, att Rumstedt icke tänkte låna ut sina pistoler till Breitfeldt, helst Rumstedt af de tvenne sådane, som ban ägde, allenast hade en hemma hos sig. Tisdagsaftonen den 26 Oktober, då Wealldau klockan !; till åtta inkommit till Handelsbothbållaren Norberg uti dennes bodkammare, hade förutom Norberg. äfven Rumstedt, Breitfeldt och Eleven Beurling uppehållit sig der, och af dessa hade Rumstedt, Norberg och Beurling spelat trekarl, i hvilket spel Walldau sedermera någon stund deltagit. Breitfeldt, som imedlertid sutit i rummet, men, så vidt Walldau kunnat förmärka, icke varit sysselsatt med att läsa, hade nu åter börjat tala om att han tänkte bevista maskeraden Lördagen derpå, och till Walldau ånyo framställt begäran om att få låna ett par pistoler samt, då Walldau derå gifvit Breitfeldt samma Svar som förut, yttrat, att Breitfeldt vore belåten endast han finge låna en pistol, och-då Walldau härvid erinrat, att det föreföll honom besynnerligt, att Breitfeldt till sin drägt å maskeraden kunde vara belåten med en enda pistol, hade Breitfeldt svarat: att han kunde hjelpa sig dermed. Huruvida Breitfeldt om aftonen begärt att af Rumstedt till låns erhålla pistolen, mindes icke Wealldau. Han hade af de närvarande först aflägsnat sig, hvarförinnan Breitfeldt gått ut på gården till huset; och Walldau trodde, att Breitfeldt vid Walldaus bortgång icke varit derifrån återxommen in i bodkammaren. Med Musikläraren Carlsson hade Woalldau icke varit bekant, och Rumstedt hade aldrig för Walldau nämnt sig känna någon sådan person. BEandelsbokhållaren Norberg berättade, att han känt Rumstedt uti 8 , år, derunder Norberg förestått en handelsrörelse i en kryddbod i Bibe!sällskapets hus vid Kungsholmstorget. De hade under denna tid merändels träffats hvarje qväll, åtminstone 3 eller 4 gånger i veckan, och sistlidne sommar bott tillsammans i Rumstedts hemvist. På en bal hos bokbindaren Norman, i medlet af M.rs månad nästlidet år, hade Norberg. gjort bekartskap med Breitfeldt, hvilken derefter högst trenne gånger besökt Norberg före Tisdags eftermiddagen den 26 Oktober, då Breitfeldt, som derförinnan icke under 4 !Y, månads tid innevarit hos Norberg, klockan emellan 35 och 6 infunnit sig i boden, och sedan han der uppehållit sig vid pass 23, timme, blifvit af Norberg, ehuru det för denne varit mycket likgiltigt, att underhålla bekantskapen med Breitfeldt, anmodad att gå in i bodkammaren. Kort derefter hade Rumstedt dit inkommit, hvarvid Breitfe!dt, sedan de hälsat på hvarandra, börjat omtala, att han ärnade bivista maskeradbalen i Kongl. theaterns salong följande Lördag, och att han der tänkt uppträda klädd i tvänne olika drägter, både såsom karl och fruntimmer, äfvensom att han å maskeraden skulle få begagna en klädloge. I bodkammaren hade derefter infunnit sig först eleven Beurling, med hvilken Rumstedt och Norberg satt sig att spela trekarl, samt vidare, kl. nära 8, Walldau, som äfven någon stund tagit del i spelet. Breitfeldt hade imedlertid fortfarit att tala om den instundande maskeradbalen, samt uppgifvit, att han bivistat flere sådane baler och dervid äfven varit klädd som flicka, då han lyckats så väl förställa sig, att han verkligen ansetts vara ett fruntimmer, och att flere karlar dervid betygat honom sin ömhet. Efter hvad Norberg ville minnas, hade Breitfeldt först efter Walldaus ankomst yttrat, att han behöfde låna ett par pisteler, för att begagna till sin drägt å maskeraden, och då Breitfeldt tillsport Walldau om Breitfeldt af honom kunde få ett par pistoler till låns, hade Walldau, under förmälan, att icke han sjelf utan hans far egde sådana, och att Walldau icke hade tillåtelse af fadren att låna ut dem, tillsagt Breitfeldt, att han skulle vända sig till Rumstedt, för att få sin begäran uppfylld; hvaruppå Breitfeldt frågat Walldau, om han icke vore i tillfälle att låna honom åtminstone en pistol, samt när Walldau ifrågasatt, huruvida det vore förenligt med Breitfeldts dräpt att dertill begagna blott en pistol, yttrat: jag är belåten dermedp, eller ock: jag hjelper mig dermed, hvilketdera kunde Norberg icke erinra sig. Norberg hade väl om aftonen sett Breitfeldt gå fram till en i rummet varande bokhy!la, hvarå, utom andra böcker, funnits tragedien Stamfrun, men deremot icke förmärkt, att Breitfeldt läst uti någondera af dessa böcker. Ungefär på samma gång som Walldau aflägsnat sig, hade Breitfeldt gått ut på gården till huset och, sedan han derifrån åter inkommit i bodkammaren, hade Rumstedt af ett bud från sina föräldrar blifvit tillsagd, att hos dem infinna sig för att intaga aftonmåltid, samt bortgått; hvarefter, då Norberg skolat tillstänga boden, samt Breitfeldt och Beurling, i följd häraf, derifrån aflägsnat sig, Breitfeldt till Beurling yttrat, att de skulle gå upp och hälsa på Rumstedt. Om Carlsson hade Norberg icke hört talas förr än efter mordet, hvarom Norberg först erhållit underrättelse Lördags eftermiddagen den 29 Oktober af löjtnant Walldau. Sednare på aftonen hade Norberg råkat eleven Palmborg, som för bonom omtalat, att han nyss förut i Poliskammaren öfvervarit ett förhör angående mordet och att Breitfeldt, såsom misstänkt derför, blifvit häktad. Påföljde morgon hade Norberg besökt TT rr ms RR RR RA mr man om AA ra oo