Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 1

aDet finnes vissa frågor i utvikes politiken, hvilka äro högst vigtiga för Preussen att kunna på förband bedöma; och det kan ej vara likgiltigt att veta, huru en sådan makt som England tänker derom. Konungens af Holland visade kallsinnighet för Tyska förbundet och hans ansiutning tit Frankrike är den ena; Hannoverska frågan är den andra. Konung Ernst har gradvis upparbetat andan hos sitt fredliga folk till en ståndpunkt af förtviflan och hat, hvilken måste framkalla några resultater, antingen för folket elier skör konungen och hans ätt, hvarom vi här afstå från allt yttrande. Om icke någon revolution utbryter innan hans död, synes likväl forsöket att genomdrifva hans blinda sons thronfoljd ) vara outförbart; och Konungen i Preussen kan, under Norra Tysklands nuvarande ställning och Preussarnes ilfver, icke med likgiltighet skåda en foikröreise i Hansover. En sådan kan ej annat än vara vådlig; och det är således nödigt att söka förekomma antändningen af denna brand, genom godt förstånd med de friska och helbregda medlemmarne af Hannoverska familjen. Det finnes likväl inre föremål, som äro måihända af ännu större betydelse för Preussiska regeringen, än hvad som kan förefalla hos dess grannar. Cölnska tvisten står ännu på samma punkt; och Konungen måste ställa sig i nya törhållanden till så väl sina katholska undersåter, som de;as hier: rki. Men ytter värre är, huru han skall kunna tillfredsställa eller bekämpa den groende och uppspirande liberalismen, som han sjelf i första dagarna af sin regering upphfvade med ord och gerningar, hvilka han sedan, da den vexte för starkt och yrkade en beståmd statsförfattning. återkallat, föregifvande, att han icke vill giva sina undersåtare en konstitution, men att de skulle få något bättre och mera lörenligt med monarkiens anda. Fordringarne på en konstitution voro mest högljudda inom Ständerna i den provins, som bör betraktas såsom landets hjerta, — den provins, till hvilken den förre Konungen drog sig uadan Fransmännens vapen, der han kaliade till sig en Stein och en Hardenberg, och hvarifrån han utfärdade de stora reftormstadgarna, hvarigenom länsrätten, ar.stokratien, privilegierna afskaffades samt den stora grundvalen af munictpalfrihet öfverallt infördes, såsom en förelöpare till den politiska. Konungens, eller rättare Hr Rochows, svar till Ostpreussiska ständerna, har väckt det djupaste missnöje, och detta har utandats i sådana märkvärdiga skrifter som Doktor Jacobis yra Tfrågör. Huru framstår ej häri Preussiska regeringens retrograda gång sedan är 4814, de inskränkningar i municipallagarne som den gjort, samt isynnerhet tilitaget, att suspendera en stads municipala friheter, e!ter godtycke. Likadana klagomål äro anförda af Justitieförvaltningen; och slutstenen är: höga rop på tryckfrihet och statsförfattning. ) I detta afseende synes den Engelska tidningen gå nog långt; ty sedan Hannover eger lyckan af en konstitution, och dertill en af Kounungen sjelf gifven, se vi icke något större hinder i en tysisk, än i en intellektuell blindhet, hvilken :sednare man väl vet likväl icke:hindrar en monark att regera, såsom man sett af Englands exempel under Georg II:s sista år. tU — Utländskt omdöme öfver den sista svenska riksdagen. I en tysk tidniog läses härom följande yttrande: aStriden på riksdagen är nu öfverstånden och resultatet har icke svarat mot förboppningarna. Vända vi likväl våra blickar från enskildtheter, så är det obestridligt, att adelns sjelfskrifna representationsssystem fått ett slag, bvarifrån det ej skall kunna återhemta sig, och som skall tvinga en ansenlig del af den rika, godsegande adeln att skilja sin sak från embetsadeln. Med den sjelfskriina representationens upphörande — och denna är fälld Då ett sätt, som gör det för henne omöjligt att åter uppresa sig — är den vigtigaste stötestenen undanröjd och vägen öppnad för många oundgängliga förindringar. Man måste verkligen beklaga, att rikslagens debatter och historia, i anseende tilllandets volitiska svaghet. icke vunnit någon större och allRR Ko ds mos khaR AcA Hå Lön kx oh tenn: rn