Aftonbladet – 27 januari 1842, sida 1

männare uppmärksamhet. De storartade talanger och de utmärkte talare, som uppträdt på båda sidorna, skulle på en större skådeplats hafva väckt ett förtjent intresse, och det är intet tvifvel, att denna riksdag, i historiskt och vetenskapligt-politiskt hänseende, var ojemförligt lärorikare, än. engelska parlamentet vid reformfrågan.n — a—— Ytterligare om förbudet mot Hoffmanns och Campes förlagers försäljande i Preussiska staterna. Detta förbud har, som man lätt kan tänka, gjort en oerhörd sensation i Tyskland och bragt sjelfva de godsiate och tålmodige Tyskarne i jäsning. Leipzigs Allg. Zeitung, med hvars liberalism det på sednare året börjar se allt mer och mer tvetydigt ut, innehåller ett slags försvar för den egenmäktiga åtgärden, hvari berättas, att ifrågavarande bokhbaudel redan år 4834 blifvit hotad med ett sådant förbud, emedan hon inpraktiserat franska brochyrer och förlagt flera af Heines skrifter. Nu har hon åter gjort sig skyldig till det brott, att, med censurens förbigående, utgilva några misshagliga ströskrifter, t. ex. pBiskop Dräseke och hans ätta-åiriga verksamhet inom Preussiska staterna. — Opolitiska sånger af Hoffmann von Fallersleben. — En kosmopolitisk nattväktares sångern, 0. 8. V., hvitka förbrytelser tidningen anser kunna rättfärdiga förbudet; Härpå svarar Ober-Deutsche Zeitung : Att för den eller den meningen, som man sjelf är tillgifven, begära eller bevilja yttrandets frihet, dertill erfordras ingen bögsinthet eller liberalitet; det storsinnade består deri, att man fördrager stridiga meningars yttrände och medgifver alla samma rätt. Vi behöfva ej försäkra, buru Jångt ifrån oss hvarje tendens ligger, som på ett eller annat sätt bär en otysk färg; men när man förbjuder skrifter, som censuren gillar, eller bredvid s. k. brottsliga förbjuder alldeles oskyldiga, då förmå vi icke inse den logiska konseqvensen i ett sådant förfarande. År censuren otillräcklig, så afskaffe man henne och införe en repressiv-lag; vill man ådöma ett straff, :så låter man domstolarne fälla dertill. Men man misskänner den allmänpna meningens närvarande ståndpunkt:i Tyskland om mon tror, att det antinationella skall finna några sympatier, eller att ett förbud medför bättre verkan, än det sjelfmedvetande, som icke tar kunskap om den verkliga eller förmenta förolämpnicgen och sålunda aldrabäst inför verlden bestyrker det kraftiga i sin ställning. MMMMMM—— ——