Aftonbladet – 26 januari 1842, sida 3

och som, om ett dylikt hade under någon kinkig period förekommit i en tidning i Stockholm, skulle rört upp himmel och jord. Det kallas cKägelspelet och innebåller några reflexioner om detta spel, af en person, som händelsevis kommit att åskåda det. Bäst jag sitter och ser på, säger berättaren, hör jag en person fråga: aföll kungen? hvartilltill en annan svarade: nej, han vacklade blott Ovilikorligt drogos mina ögon till de uppställda käglorna, hvilka förekommo mig som lefvande varelser. Den högste, i midten, fick sig en krona på hufvudet, och de öfriga syntes mig klädda i röda rockar, knä byxor och hvita silkesstrumpor. Hvarje ögonblick framrullade klotet och slog dem öfver de smala benen, så att de ramlade, och straxt framkom en liten satunge, som med skadefröjd reste dem upp, för att åter låta dem slås omkull... I en hurr framljungade klotet med ohejdad fart och slog hela flocken till jorden, kungen med, och injagade hos mig en sådan skräck, att jag genast sprang min väg. Ack! herr Corsar, jag kan knappt sansa mig. Är detta icke ett skandalöst spel, som borde bort? Ni borde utverka, att en kommission nedsattes, för att undersöka, om icke hela spelet, eller åtminstone kungen, borde afskaffas?