Polska revolutionen, slutar med den vigtiga notisen, att Engelske ambassadören i St. Petersburg erhållit befallning, att förklara Kejsar Nikolaus, att det nuvarande kabinettet i London hade för afsigt att göra slut på alla vidare insrepp i Polens sjelfständighet, och att återgå till andan och ordalydelsen af traktaten i Wien, gesom hvilken nämnde kenungarike åter konsti.uerades. JONISKA ÖARNA. Oesterreichischer Beabachter meddelar, efter underrättelser från Corfu af den 28 Dec., följande detaljer om fortsatta oroligheter på Corfu: En timma efter solens nedgång den 28 Dec., förnyades samma uppträden som den 24, endast med den skillnad, att de denna gången voro af vida allvarligare beskaffenhet. Några fanatiska Greker kastade ned från husen blomsterkrukor, eldbränder m. m.; till och med lossades skott på de Engelske soldaterne, hvilka å sin sida förbittrade åter. anfölio alla, som kommo i deras väg. ÅA båda sidor gåfvos knifoch bajonettstyng. Af de Engelske soldaterne blef en på platsen, och ungefär 48 blefvo sårade, bland hvilka flere ganska farligt; bland Corfioterne blef en dödad, flere sårade och många arresterade. Sex polisbetjenter blefvo illa blesserade. Starka piketer måste rycka ut, och så blef lugnet omsider återställdt. Regeringen har låtit i all stillhet till Athen inskeppa den Amerikanske missionär, som varit anledningen till dessa beklagansvärda uppträden; på samma gång blefvo ifven de personer försatte i frihet, som inträngt i hans hus och der föröfvat väldsamheter., ORIENTEN. Alla underrättelser från Konstantinopel sammanstämma deri, att de fortfarande krigiska rustningarna voro rigtade emot Grekland. Turkarne sjelfva gjorde icke mera någon hemlighet deraf, att så förhöll sig. Alla föreställningar af de främmande diplomaterna emot dessa rustningar hade hittills visat sig vara förgäfves, och det troddes allmänt, att Porten skulle försöka någon coup emot Grekland, också i uträkning: att derigenom skrämma och qväsa de kristne; för hvilka divan fruktar. I Wien rådde deremot bland penningemävnen den åsigten, att Turkarne icke skulle våga att handla tvertemot de föreställningar, Metternich låtit göra dem, och att således, ehuru hotande ställningen ock kunde synås, freden likväl ej skulle blifva störd. Handeln led mycket genom penningebristen på alla handelsplatser i Levanten. Med Egypten var deremot rörelsen lifligare, än vanligt vid denna tid af året. a SN VO