Aftonbladet – 25 januari 1842, sida 1

läkarekandidater, som tillika med mig studerat Upsala, och med hvilken jag den tiden var nära be tant, dels genom ett sympathiserande lynne, oc dels derigenom, att vi bodt i samma hus. Välkommen min kära Björnklo! svarade jag, tio dubbelt välkommen att fördrifva det ledsamma vän tandet på hästar. Han presenterade mig nu för sina båda bröder Löjtnant Birger Björnklo, och Häradshöfdingen Ha rald Björnklo. Efter helsningen kom man öfveren att genast brygga en bål, kring hvars rund man nå gorlunda trefligt kunde tillbrioga de tvenne timmar som återstode att vänta. Vi påminde hvarandr: många lustiga äfventyr i Upsala, och jag berättad: indamålet med min resa, som var att återvända til rufvudstaden, sedan jag nyss tillbragt några måna ier hos min mor i Småland. Då sade min vär Rudolf Björnklo skrattande: åndamiålet med vår reja kan du aldrig gissa. Det är i sanning en besat tistoria och så ovanlig, att den säkert skall roa dig itt höra, Med mina högtärade äldre bröders tillå. else vill jag gifva dig del deraf. Jag har i Upland ;n gammal morbroder, !öfverste Kråkenbjelm, som ned den redligaste karakter och det bästa hjerta verlden, likväl är en högst besynnerlig gubbe. bland hans egenheter är isynnerhet den, att i lt vilja likna våra förfåder de gamla Götherne, ch inrätta Jefnadssättet i sitt hus efter hyad man änner om deras fornseder. I den stora sal, der han mottager sina gäster, finnas inga tapeter; Väggarne ro klädda med furubräder, och ett stort bord af k står längst ned i salen, omgifvet af ekbänkar. Tögst i salen bar gubben en hög karmsto!, och rundt omkring hela rummet hänga vargskinn, elghorn, jagtorydnader och vapen. Mjöd och öl! serveras i stora ilfverprydda dryckeshorn och ofantliga drickskannor lels af silfver dels af ek. Husfolket äta allesamman vid samma bord som deras herre, och en trumpetare ser signal med trumpetstötar att gå till och ifrån