ryktet om kapten Oxehufvuds högst klandervärda förfarande ech kontraktsbrott. Dagligt Allehanda meddelar i dag följande underrätteiser från Justitiedepartementet: — Reg. har, uppå hemställan af Skånska Hofrätten, tillåtit att, i likhet med hvad för Stockholm och Götheborg, genom Kongl. Kungörelsen d. 7 Maj 4831 blifvit stadgadt, tre af Malmö Rådhusrätts Ledamöter må utgöra en serskild afdelning för handläggniogen af de till Rådhusrätten hörande mål, hvilka angå öfverträdelse af tullförfattningarne. Till Ordförande deri har Kongl. Maj:t förordnat Auditören Rädman Knutsson; egande Rådhusrätten att för längre eller kortare tid i sender, efter omständigheterna, inom sig utse afdelningens tvänne Ledamöter. När Ordföranden är af jäf eller annat laga förfall hindrad föra ordet, utöfvas ordförandeskapet af Borgmästaren. Anslag till aflöning af så väl Oråförande och Ledamöter, som af en antagen Notarie. skall utgå af Tullmedlen. ; — Reg. har förordnat, att Kämnersrätten i Nora Stad skall upphöra och att den lön, som förr på Siat utgått till Kämnersrättens Ordförande, hädanefter må såsom löntillökning tillfalla Borgmästaren. — Protonotarien i Svea Hofrätt, Häradshöfdingen Corvin, har erhållit afsked, med åtnjutande af hela lönen på Ieadragningss:at. — Ett af Reg. redan år 1826 fattadt beslut kommer nu att verkställas, nemligen en sådan reglering af Hallands, Bohus Läns och Vikarnes samt Westgötha Lagsagor, att den del af Westgötna Lagsaga, för hvilken Ting hållas i Borås, skall med Hallands Lagsaga förenas, hvaremot Bohus Läns och Vikarnes Lagsaga tillägges den öfriga delen af Westgötha Lagsaga; dock så att denna reglering icke kommer att medföra någon: förändring i den efter 41 kap. 4 Rätteg. Balken inom Lagsagorne gällande stämnicgstid och att serskilda Ting hållas för hvarje af de förenade Lagsagorna. — Uti den ända sedan 1835 under handläggning varande frågan om utvidgning af det för Stockholms Län och Stad gemensamma s. k. Smedjegårdshäktet, har Reg. nu, jemte befallning att Stockholms Läns häkte. så snart ske kan, skall afskiljas från de under Öfverståthållare-embetets tillsyn ställda häkten, samt att Öfverståthållare-embetet åligger afse detta vid uppgörande af förslag till ombyggnad och utvidgning af Stockholms Stads häkten, tillika uppdragit åt Generaldirektören Cl. Levijn och Majoren C. F. Hjelm att, efter enahanda grunder som genom Kongl. Brefvet d. 14 sist!. Augusti blifvit stadgade för byggnad af Länshäkten i allmänhet (efter cellsystemet), ofördröjligen uppgöra ritning och kostnadsförslag till ombyggnad af Stockholms Läns häkte. ere — I ett bref från Paris yttras följande humoristiska omdöme rörande domen öfver Hr Dupoty: Denna hade sin grund icke endast i barnslig fruktan, utan äfven i det ärftliga hat mot revolutionen, som ännu hemligt gror i mången ädel pärs hjerta, ty den höga församlingens personal består icke uteslutande af nybakade subjekter från närvarande århundrade. Man kaste endast en blick på förteckningen öfver de män som fällt utslaget, och man skall med förvåning finna, att bredevid en kejserlig eller filipistisk uppkomlings namn, stå två till tre namn från den gamla regimen. Dessa namns innehafvare utgöra således majoriteten, och der sitta de på sammetsbänkarna i Luxemburgska palatset, gamla guillotinerade menniskor med åter påsydda hufvud, som de ängsligt känna efter hvarje gång, när folket knotar utanför — spöken, som hata hvarje tupp, i synnerhet den Galliske, emedan de af erfarenhet veta, huru hastigt dess morgonrop kan göra slut på hel: deras spökeri — och det är i sanning ett förfärligt skådespel, att se dessa olyckliga döde hålla dom öfver de lefvande, som äro ännu 0lyckligare, nemligen: öfver revolutionens yngste och mest förtviflade barn, öfver dessa vanvårdade och arflösa barn, hvilkas elände är lika stort som deras vanvett, med ett ord: öfver kommunisterne! ÅA Plebejernes sida, som sitta i pärskammaren bredevid de uråldrige Patricierne, är lika litet någon mildhet att vänta; med någrs få undantag söka de ständigt förneka sitt revolutionära ursprung, och i synnerhet fördöma de med afgjord hätskhet sitt eget blod. Eller yttrar sig icke en viss medfödd drängnatur ho dessa nya menniskor, så snart de uppnått sit stora tribunatmål, neml. att som Pärer få sätt: sig bredvid sina fordna herrar? Den gamla un derdånigheten fattar åter deras själar; unde hermelinen kryper ett stycke livr fram, och