Aftonbladet – 18 januari 1842, sida 2

Under detta samtal såg Dillman på mig och jag då Dillman, och jag tror vi rodnade bäda. Louisel, nickade den ena löjtnanten och drack. Carolinel nickade den andre och drack. En portion beefstek, jungfiu! sade Dillman. En portion lax och en half butelj maderal ropade jag. pSenaply DPrrm! drrma! drrm! Jungfrun återkom slutligen med beefstek, lax, mader2, och den länge åkallade senapen och något som kunde gifva kontoristens gaffel en mera passånde sysselsättning. Under slamret af knif var, gafflar, glas och talrikar hördes almanachsdjupsinnigheter, Euphrosyne, Pamela etc. etc. arfsfrågor och tunnor guld; och de två nickande rödkragarne de dockor, hvars halsar man lackat ihopl) sutto der lika ett par chinesiska postlinsgubbar, rödmosiga af ymniga libationer; des gamle assessorn och den unge eleganten räknade, adderade och reducerade; magistern glömde ögonmusklerna för tuggorganerna och släppte lorghetten i senapsburken, under det kontoristen vände sig till mig med frågan om jag varit i Rig hvaråt Dillman skrattade och jag svarade med en bit lax på gaffeln ett graviletiskt nej. Biter ändtligen väl förrättad måltid, lemnade vi bordet, för att åter finna vårt sällskap på däck. Anna satt der med sin bok i hand så fördjupad i läsning, att vi tyckte vara synd ait störa henne, utan begåfvo oss till halfdäctet, rökande våra cigarrer och skämtfullt samtala med den förtrolighet, som födes af en gemens njuten Miltid, kryddad af ett godt och lifvande vin, Det var nu långt lidet på dagen; luften hade klarnåt och himlen var ren och blå; alla ansigter sågo nöjda ut, utom den stackers bombasinskåppans, hvilken ännu satt qvar på sin soffa, utan att som det tycktes hafva rört hand eller