mm ÖV genrer, fastän alltid något didaktiskt ligger til grund, något lärorikt och begrundansvärdt; ma igenkänner alltid den sjelfständiga skaldenaturen, som förmår klart uppfatta och individualisera hvarje föremål. Jag anför derföre ett annat stycke, neml.: De fyra årstiderna. Dreifvan smälter, grön står kullen, Sippan tittar upp ur mullen, Kornet sås i plogens spår, Det är Vår. Gräset växer, lian går, Majstång i hvar bondby står, Braxen leker — häggen blommar, De: är Sommar. Djupa vägar, löfven gulna, Regn och storm och dagar mulna Gifva sinnet irgen tröst, Det är Höst. Lustigt ilar släden der, Snön är kram och isen bär, Skridskon öfver insjön slinter, Det är Vinter. Man ser i detta, liksom i föregående stycke den didaktiska syftningen, t. ex. att sippan tit tar upp ur muller om våren, att ,häggen blom mar och braxen leker, på samma gång om sommaren, vatt vägarne äro djupa om hösten oct att slinter, är ett galant rim tillvinter. Brodren Knotlanders didaktiska anda går genom alls hans skapelser — måtte han få ha god helsa detta nyss begynta år! En annan af mina klienter är en liten kär älsklig skaldeperson, som heter Käckling; er