sten, skulle :han ej få sig till att skrifva ett sorseqväde, utan skref i stället ett didakt:skt styeke; det är bans fält, antingen någen läser det eller icke. Han har nu utarbetat et längre skaldestycke, som till våren kommer wu: under titel af: Matbematiska sånger eller fri versifierad bearbetning af Euclides, i to!f Rhapsodier, af hvilka den sjunde, åttonde, nionde och tionde äro förkomna. Han har underställt mig. detta stycke, och jag kan ej neka mig nöjet ait reproducera en del af första propositionen, som ett gesällprof af den klassiska klarhet han uppnått i diktionen, hans lätta och smidiga wversifikation att förtiga: Jag lösa det problemet fick, att på en gifven rät, determinerad streck med en bit krita en liksidig triangel rita. Låt A och B en gifven linea stå, en liksidig triangel rita deruppå. Sätt cirkelbenet uti punkten A och genom B skall cirkeln DCB — du rita och B till medelpunkt du sen skall ta och genom A er cirkel ACE — uppkrita. Dra sen från skärningspunkten C två linier: en till A och en till B Trianglen ABC blir då liksidig; går det ej i dig — så går intet — i dig. Man ser i detta lilla prof redan den öfverägsna talangen, som förmår till rang af själsnjutning odla äfven mathematiken och strö blommor midt inuti Euelidis Elementer; jag lyckönskar Sverge att hafva fått sig en sådan krita. Men bradren Knotlander kan böja sig i Iaa