Aftonbladet – 13 januari 1842, sida 2

DEN TREDJE PRESIDENTEN I FÖRENTA STATERNA. Under denra titel meddelar engelska bladet The Weexiy Dispateh en uppsats, som berör några drag af den högt värderade presidenten Jeffersons lif, och sammanställer dem med niågra jemförliga drag af engelsba regenters och statsmäns styrelsekonst. Motsatserna mellan den valde demokratens ceh de ärftliga autokraternas och aristokraternas åsigter och handlingar äro visserligen pikanta nog, för att göra stycket läsvärdt; men det är likväl icke denna egenskap, som föranledt oss till dess meddelande. Det är den varma sympatien i ett engelskt blad för den amerikanska statsformen, som synts oss främst förtjent af uppmärksamhet. Denna, af tusende skäl så naturliga sympati har nämligen, oaktadt de tydligaste bevis på dess tillvaro, blifvit bögligen bestridd af allenastyrelsens vänner härstödes, som städse satt sitt yttersta på hopp em dess upprätthållande till det aristokratiskt-rojalistiska England, och derföre alltjemt påstått, att den modifikation, royauteen i berörde land undergått, är tillräckligt betryggande mot alla dess missbruk, och har under tidernas längd vunnit ett sådant förtroende, att aldrig en tanka på valregering der är möjlig. Ifrågavarande uppsats visar deremot, att denna tanka är, ej blott möjlig, utan äfven verklig, och de hör framställda åsigterna äro så mycket mer betydelsefulla, sonx de förekomma i det blad, hvilket har den största cirkulationen af alla engelska blad. Weekiy Dispateh utgår nämligen, enligt hvad man sett af uppgifter från stämpelkontoret, i femtiotusen exemplar af hvarje nummer. Den ifrågavarande tvisterunkten skulle imedlertid synas föga angelägen för oss Svenskar, om striden anginge ensamt den republikanska statsformen, utiryckt genom val af statens högsta styresman: men det är ieke bloti denna form, våra Amerikan-fiender hata, utan i ailmänhet all princip af förlroende från folkets sida, såsora grund för de styrandes myndighet. De hata valformen ej blott i fråga om utkorandet af hela statens öfverhufvud, utan äfven i fråga om alla öfriga auktoriteter ända ned till sockenstyrelserna; de påstå till och med, att folkets ombud skola utses af någon annan, än folket, och heldst af någon, som kan anses för folkets naturliga vederpart. I betraktande af den möda, dessa fiender till allt förtroende göra sig, att förkättra den amerikanska statsformen och vanställa dess resultater, kan det vara skäl, att någon gång påpeka dessa resultater, såsom de i verkligheten visat sig, och detta är en af