Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 2

;våraste konststycken, så vida nemligen endastle ingrarna räcka till, och dessutom bit för bitls nläras att återgifva en viss nyansering ellerjg ärgton, som sedan vid uppspelandet ger sig utic ör att vara musikalisk känsla och uppfattning.t Våra musikinstituter sakna aldrig sådana exem-le el på små elever, som spela sitt instuderadel dc udagio med asentiment, men hvilket sentiment!w cke längre räcker till, så fort de pröfvas med att! pela den enklaste sak på egen hand. Det ges utan !t vifvel undantag i detta som i allt annat; Mo-l art var också ett litet underbarn till virtuos, ochle fall han varit violinist i stället för pianist,!( kulle han stått på ett bord och spelat för puliken. Men hvad Mozart spelade, var redan rån hans tidigaste år mestadels sådant som gick lirekte ur hans hufvud ut i verlden; han var ett skapande snille, detia är något annat, och bland hundrade födes icke en, om hvilken detta kan sägas. I Den trettonåriga Anna Fiebig, hvars bekantskap publiken i går hade tillfälle att göra, är visserligen icke egentligen något sådant mirakel,! sem utomlands kan kallas exempellöst, men hon är ;imedlertid alltid en liten intressant talang. Honl bar spelat håde Thalberg, Liszt, Chopin och Henselt, och hon har spelat säkert, ordentligt, punktligt. Thalbergs Moses-fantasi har härstädes förut varit utförd af fullvuxna menniskor, men ganska hackigt och slarfvigt; den lilla flickan har kommit dem på skam. Det höres tydligt att hon haft en grundlig och god skola, och hon understödjes af en utbildning i dearbetande kroppsliga ledamöterna, som för hennes ålder är i sanning ganska sällsynt; hon griper utan ansträngning de långa intervaller, som den moderna fortepiano-musiken öfverallt erbjuder, och hon har tillräcklig styrka i handlofven för att åtminstone jemnt, om icke med synnerlig ansatts, utföradeäfvenledes så ofta påfordrade stacacterade ackordgångarna för lös hand. Mamsell Fiebig har äfven gjort sin stämma i en Beethowens qvintett; för dem, som hört denna herrliga komposition utförd af en så till sägandes fullmyndigare talang, tillfredsställde väl icke den unga konsertgifverskans exekution fullkomligt alla anspråk, men hon har imedlertid spelat sitt parti både korrekt, — att hon en gång var på vägen att komma af sig, är lätt förlåtet och af ingen hufvudsaklig vigt, — och, om man så vill, med känsla, ehuru det kanske snarare borde heta: med smak; ty deona sednare egenskap är mnågonting vida mera utanpå, än den förra, och således af natur att lättare än den låta inympa sig. Den lilla flickan har korteligen gjort sitt arbete rätt snällt och berömvärdt, och man kan icke begära mer af tretton år. Det är en orimlighet att fordra af ett barn, som den ena stunden leker med sina dockor, att hon den andra stunden skall uppfatta Beethowens djupa fantasi och återgifva honom med det poetiska medvetande eller till och med endast den poetiska instinkt, som man kan vänta sig hos en mognad konstnär; äfven som att här vilja finna den kraft, som är nödig att reproducera den sannskyldiga karakteren af massiv storhet, hvarigenom de moderna mästarne så hufvudsakligt utmärka sig, eller den öfversigt af alla enskilda svårigheter, som skapar af dessa ett fullkomligt plastiskt belt. Mamsell Fiebig är en talang, hvars plats ännu är inom salongen; hon skall der förvåna och briljera; för konsertsalen har bon mycket att ytterligare vinna, men det är visserligen anledning tro att hon om fem, sex år skall vara färd g att äfven der göra ett större uppseende. Herr Gehrmann har spelat en nummer af Kummer intressant, som vanligt, ehuru man ofta hört honom ännu bättre; hvad den nya basfiolen beträffar, hvarom Dagligt Allehanda på förhand hade en liten särskild nätt artikel, så gjorde den, uppriktigt taladt, hvarken till eiler från saken; herr G. utförde, tyckes det mig, sina flageoletter lika vackert och släpade sitt adagio lika sångbart på den gamla pjesen. Mamsell Fundin har sjungit en Italiensk visa med några lyckade löpningar; kompositionen gick på sina ställen nog djupt och mamsell F. har för roskull då och då gått ännu en aldrig så liten mån djupare, men ett par höga intervaller bar hon deremot anslagit rent och verkligen briljant. Herrar Dannström och Belletti hafva gjort en buffaduett. Herr Bellettis buffasång är numera N