Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 2

af den djupaste hvila; klockan var tu på natten. En och annan hyrkuskvagn bullrade långsamt förbi efter långa uppehåll; en och annan skrifvare hos någon advokat hördes emellanåt slå klackjernen mot gatstenarne under sin ensamma väg hemåt. En regnskurs dofva, entoniga smatt rande bidrog att förhöja scenens romantiska dysterhet. aHan måtte visst sofva vid det här laget, sa de John Evenson till sig sjelf, som med exem plariskt tålamod hade vakat mer än en hel tim: me, sedan m:r Gobler lemnade förmaket. Har lyssnade några ögonblick, allt var fullkomlig tyst och stilla; han utsläckte sin vaxstapel oc öppnade kammardörren. Det var så mörkt trappan, att det var omöjligt att se något ende föremål. aS—s—s!) hviskade olycksstiftaren. aHysch! hviskade någon annanÄr det ni, m:rs Tibbs?) aJa, sir!) cHvar? Här och en skum kontur af mrs Tibbs syntes vid fönstret nära trappan, liknande drottning Annas ande i Richards tält. aHitåt, m:rs Tibbs,, hviskade upptågsmaksren högst förnöjd; cgif mig er hand — så! Hvilka de än må vara, så äro de nu i garderoben, ty jag har tittat ut gerom mitt fönster och såg ljus lysa derinne, ehuru de nu hafva släckt de Ni har väl ej edra skor på er? Nej,, sade lilla m:rs Tibbs, som skallrade tänderna så att hon knappt kunde tala. Det är bra; jag har äfven dragit utaf mig mina stöflor, så att vi kunna sakta gå ned å garderoben till och lyssna öfver balustraden, fortfor Evenson, hvarpå båda sakta smögo sit utför trapporna, under det att hvarje trapp. steg knarrade likt en patentmangel en lördagsafton. pDet är Wisbottle och någon annan, det kar