Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 2

Gobler,, svarade m:rs Tibbs belt förvånad öfver denna rysliga mordplan. Och hvad m:rs Tibbs beträffar, fortfor OBleary. — M:rs Tibbs ryste, Hyschl utropade Agnes i en ton af den bäftigaste oro, just då m:rs Tibbs var på vippen att falla i en svimning. Hysch!b Hysch ! upprepade Evenson i samma ögonbleik till m:rs Tibbs. Det kommer någon uppför trappan,sade Agnes till OBleary. Jag hör någon komma utför trapporna, hviskade Evenson till m:rs Tibbs. Gå in i salen, sir, sade Agnes till sin följeslagare. Ni hinner in dit, innan den der, hvem det kan vara, hinner uppför kökstrappan, pLåt oss gå in i förmaket, m:rs Tibbs! hviskade den förvånade Evenson till sin lika förvånade följeslagarinna, hvarpå båda skyndade sig in i rummet, ty de hörde tydligt rörelsen af två personer, en från öfra och en från nedra viåningen. Hvad kan det vara?, utropade m:rs Tibbs. Det liknar en dröm. Jäg ville ej blifva upptäckt i den här belägenheten för allt i verlden.n Icke heller jag, svarade Evenson, som för ingen del ville blifva föremål för åtlöjet och aldrig suonde tåla ett skämt på sin egen bekostnad. Hysch! de äro redan här vid dörren. Så förb. roligt hviskade en af de nykommande. — Det var Wisbottle. Åh, aldeles ypperligt !, hviskade bans följeslagare. — Det var Alfred Tomkins. Hvem kunde hafva föreställt sig dett, pJag sade ju å det, återtog Wisbottle i en hemlighetsfull hviskning. Gud hjelpe mig, bar ban inte visat henne den största uppmärksamhet under dessa två månader. Jag hade mina ögon på dem, då jag satt vid pranot i aftons. Men huru kunde ni komma underfund med det här? inföll Tomkins.. :