Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 1

Tyst! tyst! för all del, m:rs Tibbs; betänk vi blifva bemärkta — nej, det går inte an! sade Jobn Evenson, fruktande att hela hans plan skulle gå öfverända; Vi kunna nog ställa det der til rätta igen, med aldrig så liten försigtighet, ock det skall göra mig ett nöje om jag i det falle: kan vara er till någon tjenst M:rs Tibbs framhviskade sin tacksägelse. Då ni förmodar hvar och en hafva gått til sängs nu i nattx, fortfor Evenson mycket högtidligt, kan. pi ju möta. mig i mörkret strax utanför. min sän pgkammardörr, vid fönstret å trappan till, och då tror jag fullt och fast at! vi kunna utspionera hvilka personer verkligen äro med i saken, hvarefter ni sedan kan taga de: mått och steg, ni anser lämpligast. M:rs Tibbs var lätt öfvertalad; hennes nyfikenhet var retad, hennes svartsjuka uppväckt och mötet beramades följaktligen. Hon återtog sitt arbete och John Evenson vandrade upp och ned i rummet, med händerna i fickorna och ett utseende såsom om ingenting passerat. Piquet: partigt hade upphört, och man började konversera. Nå, m:r QOBlearyb, sade hvisselpipany vän: dande sig kring på sin vridstol, så att han kom midt för sällskapet; bhvad tyckte ni om vauxballn bärom afton ? Jo, der var rätt roligty, svarade Örson, som, i förtroende sagdt, hade blifvit högeligen förtjust deruti. ,Jag har aldrig sett något bättre än kapten Ross utsegling. 7) — eller huru ? Nej,, svarade patrioten med sin vanliga reservation — utom i Dublin. ) På Vauxhalln i London roas allmänheten med åtskilliga förlustelser. Der framställas märkvärdiga händelser eller nyheter för dagen, såsom den bär nämnda kapten Ross utsegling, fyrverkerier, djurs dansar af dertill förklädda personer, m. m.