Aftonbladet – 12 januari 1842, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. I ett bref från Paris af den 30 December, förekomma följande anmärkningar öfver de sista händelserna och den allmönrna ställningen derstädes: Pärskammarens dom och pressens protest deremot kunna bli början till en ny strid, den farligaste af alla, som Juli-regeringen haft att uthärda. Denna fara anade icke helt och hållet de blinde vännerna af monarkien ganska väl, och detta är orsåken, hvarföre tidmingen la Presse, till och med Journal des Debats, börjat sifva med sig. Hr Girardins åsigt, att ett sambälle är förloradt, som miste taga sin tillflykt till politiska domar, röjer likväl icke hälften så tydligt den ångest, som herskar inom regeringsanhängarenas leder, som Journal des Debatss bjertklappning. (För åtta dagar sedan gnuggade man bänderna öfver Er Heberts vackra tal, som så solklart bevisat Dypotys moraliska medbrottslighet,och i går påstod Journal des Debats, att det varett anfall mot Pärskammarens heder, om man tilltredde henne, att hon bestraffat honom för hans moraliska medbrottslighet. Journ. des Debats fruktar, ait regeringen skall företaga nåot emot pressens protestation och protesterar iksom på förhand möt en sådan åtgärd, förkla rande: att det torde vara: tillåtet att ue dei Pörskammaren misstagit sig. Det finns en mängd personer, som allt mer och mer börja känna, hvart det ravarande tilståndet och det rådande systemet kunna föra, och derföre blifva Hrr Girardin och Bertin ängslige och begynnase sig före; man kan likväl icke veta hvad som kommer att ske, och ingendera har lust att inför ett framtida revolutionstribunal genomgå samma procedur, som Hr Dupoty inför Pärskammaren. Men just det,: att desse berrar blifvit skrämde, att de börjat tänka på möjligheten af en hvälfning, är ett af tidens onda tecken, det värsta symptom vi upplefvat sedan år 4830. De båda regeringsbladens förfararde: har imedlertid icke litet upprört pärskammarens. ledare. De tillräkna ministeren bvad som likväl endast regeringens ångest förvållat. Detta intrasslar ännu mer styrelsepartiets ställning, och skall troligen påskynda den länge .omtalade ministerkrisen, om ej pressens protest och de förföljelser denna kunde föranleda, bli i stånd att ännu en tid upprättbålla kabinettet. Så framt ej alla tecken bedraga, var, enligt systemets, plan; stunden kommen, då Hr Guizot skulle nödgas afträda, för att på någon tid lemna rum åt en mildare styrelseprincip. Sådant antydes temligen klart af la Presses, förfarande. då denne konservative par