Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 3

och med väl stärkt hvit halsduk. Han hade mycket god praktik och en stor förmögenhet, som han hade samlat genom att oupphörligt gifva efter för sina fruntimmers-patienters bizrrraste ycker. M:rs Tibbs gjorde min af att vilja gå, men blef öfvertalad att stanna qvar. Nå3, min söta fru, huru mår vi?, frågade Wosky en deltagande ton. Mycket illa, doktor, mycket illa, framhviskade A:rs Bloss. ÅAck ja! vi måste vara försigtiga; det måste vi verkligen, sade den deltagande Wosky, under det han kände sin intressanta patient på pulsen. Huru är det med vår aptit? M:rs Bloss skakade på hufvudet. Vår vän behöfver mycken omvårdnad, sade Wosky, ställande sitt tal till m:rs Tibbs, som naturligtvis höll med konom. Jag hoppas likväl, med försynens bistånds, fortfor doktorn, matt vi skola blifva i stånd att göra henne fullkomligt frisk och rask igen. M:rs T:bbs undrade i sitt sinne huru beskaffad patienten skulle bli, då hon hade blifvit fullkomligt rask. Vi måste taga stimulerande medeln, sade den sluge Wosky — njuta mycken föda och framför allt hålla våra nerver i ro och stillhet. Vi måste för all del ej låta våra känslor öfverväldiga oss. Vi måste taga allt hvad vi kunna fåin, slutade doktorp, under det han stoppade sitt arfvode i fickan, och hålla oss mycket stilla. En för hygglig karll utropade m:rs Bloss då doktorn steg i vagnen. Ja, en för söt karl verkligen — en riktig fruntimmersläkaren, sade m:rs Tibbs, under det att doktor Wöskys vagn bullrade utför gatan, och dess egare for till andra inbillningssjuka frumtimmer och inkasserade nya summor. (Slutet Töljer.) — Vid anläggningen af en jernbana vid stenkolsgrufvorna i Bert, i Frankrike, har man funnit en stor mängd antediluvianska djurben, hvaribland en fullkomligt välbehäållen, förstenad ryggknota af en Paletherion af sällsynt storlek ock öfverlefvor af ofantliga krokodiler, sköldpaddor och fiskar. Det måärkvärdigaste var, att dessa qvarlefvor, söm anpars pläga ligga djupt ned i jorden, här funnos blott 6 fot under jordytan.