Aftonbladet – 11 januari 1842, sida 2

go nu sitt högtidliga inträde. Först kom en stor buteljkorg med äkta starkt bruat och der ofvan en paraply, derpå en rad koffertar, så ett par utankängor och en hattask, derefter en gungstol med luftdyna, samt en hel hop knyten af misstänkt utseende och sist — ej förglömmandes — M:rs B oss och Agnes, den sednare i en körsbärsfårgad merinoklädning, genombrutna strumpor och skor med sandaler, liknande en förklädd Columbine. Hertigens af Weilington inträde såsom kansler öfver Universitetet i Oxford var ej att jemföra, hvad buller och bång beträffar, med M:rs Biosss inträde i sin nya boning. Välfanns der ej någon rykthar juris doktor, som uppläste sin latinska oration för tillfället, men der voro en hel hop gamla gummor närvarande som talade lika mycket på saken och förstodo hvarandra lika väl. Den köttätande damen var så utmattad af flyttningsbestyren, att hon förklarade sig ej vilja lemna rummet förr än följande morgon; hvarföre ett stycke fårstek, pickles, två gran calomel-piller, en halfstopsbutelj porter och andra medikamenter uppburos till henne. Nå kan frun tänkal yttrade den nyfikna Agnes till sin fru tre timmar efter deras inflyttning; kan frun tänka! frun här i huset är gift. Giftl utropade m:rs Bloss, sedan hon tag sig ett piller och sköljt ned det med ett glas porter — Gilt! omöjligt ! Jo, vet frun, det är hon, återtog Columbine; poch hennes man, kan frun tro, bor — hi! hil hil — bor i köket. I köket ! . Ja, kära fru; och — hi! hil hi! — huspigan jsäger att han aldrig får gå upp i salen annat än :om söndagarna, och att M:rs Tibbs låter henom blanka herrarnes stöflor, och att han till och jmed ibland tvättar fönsterna; och så hände de bitt? en morgon, då han stod på balkongen ål gatan och tvättade förmaksfönsterna, att han re: