Aftonbladet – 10 januari 1842, sida 1

fara, upprätthålla, än Storbritanniens folk och styrelse. Om, efter noggrann pröfning af alla facta, det visar sig, att ägaren af cCaroline leddes af fiendtliga afsigter eller gjort gemensara sak med dem, som voro i besittning af Navy Island, då kan visserligen icke något yrkande komma ifråga om ersättning för fartygets förstörande, hvilken regeringen under andra omständigheter måste anse sig förpligtad att enständigt yrka — iy ägaren al fartyget hade, i sådan händelse, icke blott kränkt Storbritanniens rätvugheier, utan äfven uppenbarligen handlat emot Förenta Staternas lagar; men detta är en fråga, som på hvad sätt den än afgöres, icke involverar det högre afseendet på kränkning af territori.l-suveräniteten och jurisdiktionen. Det skulle leda till resultater lika beklagansvärda för båda parterna, om man erkände såsom en. tillåten praxis, att den ena regeringen vid något plötsligt och lagstridigt upplopp vid en gräns, hvars utsträckning gör det omöjligt för båda regeringarna, att hafva en miiitirstyrka uppställd på hvarje milsträcka, ett upplopp, som således måhända icke kan undertryckas på en enda dag, genast kunde taga saken i egna häader, och till och med utan att hafva gjort någon föreställning, och utan att en tvingande öfvervägande nödvändighet vore för handen, finge infalla på den andra regeringens område. Förenta Suterna hysa ea lifl:g önskan, att. upprätthilla vänskapliga relationer med alla folk, och att uppfylla en god grannes pligter emot alia dem, hvilkas territorier gränsa till Förenta Saterna; men just denna önskan måste föranleda. oss, att bestrida hvarje främmande makt rättigheten, att med väpnad hand intränga öfver vår gräns. Den brefvexling, som blitvit förd rörande detta ämne, skail blifva eder pröfning underställd vid en mera framskriden period af eder sammanvaro; imedlertid kan jag icke an-. nat än Ööfverlemna mig åt hoppet, att Brittiska regeringen skall erkänna lämpligheten ait frånträda den grundsats, som densamma i denna angelägenhet uppstältt såsom ett rättesnöre för dess handlingssätt äfven hädanefter. (Slutet följer.)