Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 3

Målaremästare i Stockholm DET NÄRVARANDE SAMHÄLLSTILLSTÅNDE? I ATSKILLIGA EUROPEISKA STATER. Öfver detta ämne mnehåller den i Mänche: utkommande tidningen Ausland en artikel, ut märkt af mycken originalitet i åsigter, sakkunskap och stor talsng i framställningssättet, oct verkligen en af de bästa och mest omfattande vi seflt på flera år. Vi tro att dea skall görs läsaren ett verkligt nöje och jemväl vara ganskz upplysande. Vi meddela således ett och annat utdrag deraf, och börja med: ENGLAND. Det förflutna året har för England varit verkligen kritiskt och det nu började torde komm: att bli afgörande. Om man betraktar de mång faldigt invecklade intressena och, förhållanderns i detta märkvärdiga land, så kan man nära fälls: modet vid uppdraget att meddela en öfversigi deraf, eller att antyda deras orsaker och rigtning, och blott den omständigheten, att de dei kämpande partierna sedan flera år yttrat sig deröfver på ganska olika sätt, men dock alltid återkommande på samma grundideer, endast detta, siga vi, gifver en viss känsla af säkerhet, att man åtminstone icke misstar sig i de väsentligaste punkter. Partistriden har här, liksom : Nord-Amerika vid bankfrågan, haft den lyckliga följd alt ställa svåra och intrasslade stadsekonomiska frågor i ett klart, för hvar och en begripligt ljus. Allt som förefallit under det förflutna året: Whigs störtande, Tories uppkomst efter tio års aflägsnande, den oerhörda jäsningen wid valen, Tories ofantligt stora, af ingen anade, majoritet, de ändlösa debatterna om spanmålslagar och sockertull, allt detta må man vända och tyda buru man behagar, en punkt framstår likväl öfver alla bifrågor, nemligen de fattigas strid mot de rika, naturrättens mot den positiva rätten. HU feut que les propridtes changent sade des djupt blickande Sieyes redan tvenne ir före franska revolutionen, Denna de fattigas strid mot de rika, som länge lik en verklig Protevs, framstått under de mest olikartade former, har slutligen koncenterat sig i striden omspanmåilslagarna och den kommerciella reformen, ehuru dessa punkter icke innefatta hela massan af klagomålen. Representativsystemet, sådant det i England utbildat sig, hvilar väsentligen på rikedomen och särdeles. på jordegendomen, men rikedomen, hvilken sålunda innehade makten, har begagnat denna endast för att kasta utskyldernas börda på de fattiga, d. v. s. hon har nedtyngt arbetet derigenom att hon beskattade de oumbärligaste födoämnena., Detta system har icke uppkommit först för några tiotal af år sedan utan är några århundraden gammalt, och om det ej så hastigt yttrade sina förderfliga verkningar, så kommer sådant endast deraf, att händernas antal fordom vwar mindre, och att för dessa fanns, sedan Cromwells navigationsakt, tillräckligt arbete; men under de sista 40 åren har Englands folkmängd nära fördubblats , och det är icke altid möjligt att fullkomligt sysselsätta dessa händer. Systemet har, genom sina djupt ingripande verkningar, genomträngt hela samhällskroppen och haft det vigtigaste, just icke det mest välgörande, inflytande på Engelska folkkarakteren; det har ökat den höga och rika klassens högmod mot de lägre på ett för kontinenten ofta ganska anstötligt sätt, och uppdragit ett svalg mellan rika och falitiga, hvarom det är ovisst huruvida det kan fyllas eller måste öfverspringas. Denna fråga debatterades då man rådplägade om huru vida kartisterne skulle förena sig med medelklassen om spanmålslagarnas afskaffande. En icke obetydlig del af de förstnämnde bestämde sig dGertill, och den tyvärr på andra ställen icke ovanliga företeelsen förnyade sig, att de båda extremerna förena sig för att tillintetgöra det af dem båda lika förhatade medelpartiet, under det tysta förbehåll att sedermera kunna falla öfver hvarandra. Detta är den bedröfligaste symptom, ty det visar altför tydligt, att ett parti redan bildat sig som förkastar hvarje öfverenskommelse i godo. Visserligen stå sakerna ännu icke så illa, att detta parti skulle ba öfverhanden bland kartisterne sjelfve, men det visar åtminstone, det elementer, för att förvandla det Kartistiska epos till ett Kartistiskt drama, finnas i alltför rikligt mått. Den Engelska frihetens starka träd har visserligen öfverstålt många stormar, men -man måste dock tillstå, att dessa bli ständigt allt mera hotande. Det vore en stor orältvisa om man icke ville erkänna, att genom personer utmärkta af sin höga bildning och sin ENTRE SEE ÅEREEEEOEEEEEEETEEEEN Ne; viset soka rn cvanada Tihhe var var attt