Aftonbladet – 8 januari 1842, sida 1

kammarens lokal. Denne beger sig dit, åtföljd af tvänne tjenstemän, låter kastelanen lemna sig nycklarna, usdersöker det inre af salen, bänkarna m. m., stiger ned i källrarna, beser alla tunnor derstädes, och sedan han öfvertygat sig om att deribland icke finnes någon kruttunna för alt spränga konungen i luften, uppsätter han ett protokoll öfver sitt besök och stoppar källarnyckeln i sin ficka. Afven undersökas noga hvallven på alla broar. dem konnngen skall passera och besättas om natten med skildvakter. Detta kallas att regera öfver folkets hjertan. Huru annorlunda var det icke då konungen helt ensam spatserade kring Pariss gator i sin gråa hatt och med sin paraply! Skilnader är, att det ena var i förhoppningarnas tid, det andrai verklighetens. De tre till döden dömde hafva ingifvit en nådansökning. Då deras försvarare aflemnade den till Storsigillbevararen, svarade han, att ministerkonseljen väl icke ännu varit samlad, för att öfverlägga härom, men försäkrade imedle:tid, att under de två följande dagarna skulle ingen afrättning äga rum. Man antar för gifvet, ati dödsstraffet kommer att förvandlas i deportation, Visserligen hafva i kabinettet någre af ministrarne yrkat på domens verkställande, men konungen har varit deremot, och äfven prinsarne, hvilka brottet egentligen gällde, hafva: lagt sig ut för de brottslige. Desse kläddes, enligt bruket, genast i tvångtröjor. Quenisset och Colombier visade mycket lugn, endast Brazier var upprörd genom tankan på sin moder. De öfrige till deportation eller fängelse dömda personerna, med undantag af Bougeron, som ännu qvarbålles i Luxemburgska palatset, hafva natten till den 26:te December afförts dels till Doullens, dels till Mont St Michel. Bland-de till sistnämnde ställe skickade är äfven Dupoty. Utomordentliga försigtighetsmått voro för tillfället vidtagna. Anda till barricrerne voro påj vissa afstånd militärpiketer stälida på de gator, som vagnarna miste taga. Hvarje vagn eskorterades dessutom af ett detachement beridne municipalgardister. Hela natten höllos för öfrigt alla trupper i garnisonen och trakten rundtomkring Paris under vapen, och alla poster i staden voro förstärkta. De bekännelser, som Dufour och Colombier efter debattens slut afgifvit, skola vara så obetydliga, att ransakningskommissionen icke anser det mödan värdt att på dem grunda en ny process inför de vanliga domstolarna. Enda följden af deras utsagor är några soldaters arrestering. emedan de skola hafva sålt patroner till de anklagade, men hvilket ej tyckes hafva skett unde: medvetande af någon elak sfsigt. Imedlertid har befallning gifvits, att vakterna i Paris ej mer skola innehafva några skerpa skott, utan att hvarje soldat får sådama rör han går på vakt, och återlemnar dem när han går derifrån.