Aftonbladet – 7 januari 1842, sida 3

lukt som förföljt mig vid alla de andra som jag ätit, hade gjort att jag var nära att kräkas, och endast med möda kunde afbålla mig derifrån. Durand : uppfordrade mig imedlertid genom vinkar att äta deraf, ty det anses för en ohöflighet i Kina att lemna något qvar på tallrickarna, eller anse något för dåligt. Jag sökte derföre att genom råa makaroner och mandlar, som stodo i små skålar bredvid hvar och en gäst, uppfriska och betvinga min europeiska smak och försökte derefter darrande att taga en bit af det fördömda ragut, som nu oaflåtet serverades hvar och en, och jag nedsväljde det med stigande vedervilja. Uppenbarligen var det någon vämjelig tillsats i alla dessa eljest väl beredda rätter. Jag frågade efter hvad det kunde vara och förnam alt det var ingenting annat än — ricineolja. Utom detta plågades jag ännu af något annat; hvarje ögonblick kom nämligen en betjent med en sillverskål af utmärkt arbete, för att fylla den kopp jag hade med Kam-schu. Detta är ett slags sötsurt vin, tillverkadt af brändt ris och andra ingredienser, och som serveras varmt. Gerna hade jag befriat mig derifrån och heldre druckit ett glas vatten, men bröd och vatten finnas icke vid en kinesisk måltid. Min kinesiska granne drack mig imedlertid till i hvarje ögonblick, hvarpå jag måste svara genom att tömma min kopp, sedan jag ett ögonblick hållit den med begge händerne och på kinesiskt sätt rört på hufvudet. Derpå måste jag vända upp och ner på koppen för att visa att den var tömd. Men straxt kom munskänken med sin välsignanade kanna, för att fylla den på nytt. Betjeningen, hvaraf vi uppassades, var talrik, ung och lätt klädd, alla buro små kägelformiga hattar med en röd sidenvippa uti, en gul, vid drägt, som sammanbhölls om lifvet med en gördel. Under måltiden sökte 4venne jonglörer och två små dansare från Nankin att på de lediga stunderna vexelvis roa genom deras konster på den öppna trekanten. Deras drägt bestod af en frisklädning, som om medjan tillhölls med ett rosenrödt skärp, som smakfulit nedföll åt sidan. Hufvudet var obetäckt, sorgfälligt rakadt och bar ingen annan prydnad, än en med sidenband utsirad hårfläta, hvars yttersta ända berörde de vida byxorne, hvilka sticka fram nedom de koketta endast till vaden räckande öfverkläderna. Begge barnen voro rätt vackra. De begynte, under ackompagnemang af ett slags mandolin, som jonglörerna spelade, en sång i långsammare takt, hvars melodi var af en ganska mild och melankolisk karakter, som öfverraskade oss i ett land, der den musikaliska smaken icke är mycket berömd; på samma gång utförde de några dansande rörelser och ställningar, som erinrade om de indiska bajaderernes dansar. Twll och med de vid det kinesiska köket mer vanda gästerna lålo deras pinnar och massan af rätterna hvila, för att åskåda dansen. Det bör derföre icke förundra, att jag omfattade tillfället att hvila mig från den afskyväckande måltiden, och serma lätt de nya framsatta rätterna af raguer, Irikaser, puppor, m. m. stå orörda, och sysselsatte mig uteslutande med dette trefallt välkomna ntermezzo. Så snart de små Nankinesarne hade slutat sina dansar och smäktande sånger, hvilka efter lansarnes uttryck och åtbörder, syntes varit af tt rörande innehåll, begynte de begge jonglörer1e sina konster, som visserligen utfördes skickigt, men genomde långa talen, deruti den ene öreställde en förvånad dumbom och den andra n undergörare, äfven blefvo tråkiga, För ett ögenblick deltog äfven den minsta af le begge dansarne uti konststyckena i det han Bland annat satte en tallrick på spetsen af ett alfiskben och höll den i ständig rörelse, samt lervid gjorde alla möjliga stållningar. Hr Dent jorde slut på detta spel i det han kastade åt em en hand full gurder. Ändtligen reste man sig från måltiden,.som tminstone varat i två timmar. Kineserne fatade sina pipor, och vi europeer togo cigarrer. edan trodde vi tiden vara inne att aflägsna ss, men deruti irrade vi oss ganska mycket. unnu var det icke slut på plågan för vår gom ch vår mage; ty det var endast för att hvila t och förbereda oss på andra njutningar, som nan på kinesiskt sätt gjorde en paus. Vi måte åter underkasta oss strapasen af en ny måilid. Alia de afskräckande rätterna från första nrättningen syntes ånyo, under nya former, ned stekta vaktlar m. m.; derefter kommo präkiga stekar som med stor pomp framburos af lere betjenter. Hvarje sak presenterades först ör gästerna och sattes sedan på ett anrättningsord, der de mycket skickligt sönderdelades af örskäraren. Gerna hade jag ätit af dessa räter som syntes mycket aptitliga, men mun och äsa blefvo så förderfvade genom lukten af riineoljan, att allt föreföll mig vämjeligt och omakligt. Jag underhöll mig sålunda med de små kineerne, som på nytt börjat sin dans. Den ene ar en liten trumma, hvilken hade en form af venne mot deras spetsar förenade, afstympade äglor, öfverdragna med ormskinn, och utsirae med långa, röda sidenfransar. Barnet slog erpå ganska skickligt med tvenne trumpinnar, nder det en gong då och då hördes, hvars geomträngande toner i förening med trumman ildade en verklig helfvetes musik. Barnen ansade än med än utan Musik Ach cåne cam