Aftonbladet – 5 januari 1842, sida 2

UTRIKSLN STÖRBRITANNIEN. Nästan hela Londoner pressen uttalar sig på det mest otvetydiga sält öfver den skandal, som Fransyska pärskammaren framställt för verldens ögon, genom en tidningsredaktörs dömande såsom konspiratör och deltagare i ett högmålsbrolt, utan annat skäl än att han utgilfver en tidning, som misshagar de maktägande. Sun yttrar: Pärskammaren är ifrån detta ögonblick en ärelöshetens afgrund, och Dupoty är icke mera brottslig i högmålet af d. 43 September, än han är skyldig till Bartholomei-natten. Värden på den krogen, der den brottsliga planen uppgjordes, var abonnent på Dupotys tidning g; detta är dennes brott;shvarföre dömer man icke äfven byggmästaren, som uppfört värdshuset?, Ea korrespondent i Times beklagar pärernes och konungens handlingssätt; till och med pluraliteten af ministrarne beklagar och ogillar detta förfarande. En af Ludvig Filips mest ansedda personliga vänner har högt jemrat sig öfver, att man drifver sakerna så långt, hvilket aldrig kan gå väl. Sir Robert Peel rådgör med eheferna för några af de förnämsta handelshusen i London i afseende på regeringens blifvande framställning till parlamentet rörande förändring i spanmålslagarne. Såsom iman väl kunde förutse, vågar icke Peel antasta det stora raonopolet, utan hars plan lir någonting halft om halft, efter hvad de köpmä yttra, till hvilka han framställt frågor om en hop faeta rörande spanmålslagstiltningen. Ehuru otroligt det låter, påstås dock, att af de såsom äkta stämplade skatt-kammar-obligationer skola omkring 80,000 L. befunnits falska. I Manchester har varit en eldsvåda, som förstört ett magasin med egendom för 30000 L. värde. I Dundee, i Skottland, har vid en explosion j gasverket 2 personer förlorat lifvet. Morning Chronicle innehåller en ganska tänkvärd invänning emot en artikel i Courrer Frenfais, som hade yttrat missnöje öfver att den liberala pressen i England visar sig så fiendtlig emot den Franska så kallade liberala oppositionen. Fhiers oeh Odillon Barroty, säger Morn. Chronicle, och deras ingar hafva, snart sagdt, dagligen under förra året predikat krig mot England, och fyllt sina spalier med: smädelser och utmaningar, och likväl vill man att Enge!smännpen! skola älska dem. De tala ett strupskärarespråk mot oss, och då vi derföre vända oss mot dem, firra de det underligt, emedan de låtsa vara liberala. Vi förneka helt och hållet Arr Thiers och Barrot en sådan egenskap. Hr T. var den sannskyldige bryggmästaren till Fieschi-!agen, och vi känne ej en enda sannt frisinnad !ag eller princip, som hen befordrat. Ur Barrot var en gång väl en pseudoliberal. Men huru oskicklig måste ej en statsman vars, som år 48398 var mästare öfver ögonblicket och den offentliga meningen, men försummade att betrygga en enda frihetsprincip, personliga friheten eller pressens fribet, om ock blott genom en enda laz, samt deremot lemoade Eudvig Filip fältet öppet, alt inrätta i Pärskaommaren sin stjernkammeare, samt derpå grunda sin Fieschilag! Förlidae året visade Hr B. någon energi. Men, för hvad? Jo, för Ludvig Filips älsklingsförslag, att uppkasta tolf ointagliga fästen Omkring Paris, som nu efterföljas af et starkt citadell inuti staden. Ochmidt uti denna byggs nadsleverange utropadex välan, må vi offra våra friheter åt vår nati lständigbhet I Hvad friheterna heträffor äro Je redan uppoffrade. Elier kan väl ett land ägar. änspråk på sådana, som ser sia borgerliga Magi stratspersoner och publicister släpas med kedjor kring halsen ifrån den ena till den andra stadens domstolar, och der en sådan man som Dupoty, i en tendensprocess, af blott politiskt hat underkastas fysisk och morskisk tortyr, utan alt något bevis finnes emot honom? Hr T. var minister; Hr B. ägde inflytande genem honom, och likväl lade-begge bänderna i kors, då detta missfoster till lag stiltades. De bemödade sig att återväcka Fransmännens nationalhat, hvartill ej mycken ar.stränglning fordrades, och då det gå lde ett krig, då trotsade de konungen i ansigtet i deras pojkakltiga stridslust; men när det handlade om att gifva folket en större inre fribet, då smöge de sig allerunderdånigst och trepligtigast samt bäl vade tillbaka för den rynkade konungapannan, Nej! tala ej med oss om Her Tbiers och Baxrots liberalism : hos den förre är denna ett marioI nettspel, hos den sednare ett tomt ljud. j BELGIEN. Från Bijässel skrifves den 20 December, att en af de till Paris afsände fullmäktize, för att negociera en handelstraktat emellan Belgien och mom ETEN SN Ii för religiös fromhet, men som aldrig fått utveckla sis Han var ett exempel på den inre r