Aftonbladet – 5 januari 1842, sida 2

Om vårt lands och våra Ständers materialistiska åsigter och syften. Det är en al regeringens koryfger i tidningarna och på riksdagen ofta omtuggad fras, att vår tid endast sträfvar efter det materiella, det ekonomiskt nyttiga, att hon har intet sinne för det stora och sköna och att i synnerhet våra Ständer visat sig äga föga eller intet sinne för litteratur, för konstodling, för allt hvars produkt icke kan beräknas i ziffror. Svenska Biet har i delta, som i så många andra, fall förelyst med nöreppens oförsynthet. Således aftrycker det i sin tidningsnummer en stump af en i förra årgången införd diatrib emot Ständerna, för det de vågat vägra Svenska akademien att utur banken wuitaga silfver till jettoner emot parikurs. En representant införes deri samtalande med en skald, och försäkrande, att vår tid vet upplyst hägna nyttans skatter och ploitrar ej bort guld på blomrabatter, upptagas bör all jord, som odling tål, alrofvor och potatis, lök och kål,, hvarjemte en liten försmädelse utkastas åt Ständerna för det de offrade kanske hundratusen riksdaler på tryckningen af sica egna odödliga skrifter ceh tal Det är verkligen svårt att utleta maken till denpa skamlöshet, mer än inom det blads spalter som producerat den. För det första går tryckningen al Ständernas protokoller icke ens till ett hundra tusen riksdaler; för det andra är det en bekant så att grundlagen bestämdt befaller