Aftonbladet – 3 januari 1842, sida 2

han var ung., — Nog af, herr inspektor, vi taga oss nog framp, afbröt grefven leende. Vi. gingo opp mot slottet, Hörda nin, såde grefven: ,unga grefvens rum — unga grefven, det var min farfar; der ser man huwiu traditioner, aldrig blifva gamla Unga grefven kalles han ännu här, och det var för omkring femtio år: sedan..han dog, gammal och svag. När vi inträdde i den stora hvälfda förstugan; mötte oss.en unken. kall luft. Här och der på vöggarne bade delar af gips-ornamenterne nedfallit, och några stora oljt:flor, föreställande björnjagter, voro fläckiga af mögel. eFörgården är:ej serdeles lockande, sade grefven; men låtom oss forsätta, Nyckeln vreds om i den tunga, med mänga sirater utskurna dörren, som ledde till riksrådets rum; vi kommo in i en försal, prydd med en mängd porträtter och taflor ur Holländska skolan; här satt inom en rikt förgylld ram, den tidens tand till en del afklädt dess prydnader, en dam, klädd såsom herdinna, med en sväfvande halmhatt på det pudrade hufvudet och en herdestaf i handen; ett skönt . småleende krusade de purprade läpparne, och friskhet strålale ur de skälmska ögoner. Det är, sade grefven, min farmor, som der borta ler mot oss; det är måladt då hon wvar fästmö och ännu sitter hon der qvar i sin jungfruliga täckhet — det är med porträtter, som med själen, dens föråldras icke., 5 Vi gingo längre och inträdde i ett rum med bonadt ekgolf och väggarne af gyllenläder, infåttadt i flera förgyllda ramar, det var en stel prakt, som blef ännu stelare genom de gam malmodiga möbler, som stodo uppställda i rummet. Gipstaket var utarbetadt i en mängd tunga figurer, som, slingrade sig i en stor krans kring taket och varen lemning af sjuttonde -århundradets groteska smak och öfverhopande af ornamenter, Detta rum hade fordom varit riksrådets arbetsrum och befanns orördt, som i hans a