Aftonbladet – 31 december 1841, sida 3

hans station skulle väljas i det inre af lande Solinder hade målat Theodor som den elakast sälle, hvilken nu höll på att narra sig till Ag nes hand; och som hon var Bernhards nära släg tinge, vore det en välgerning att rädda henn ifrån en så faslig menniska. Solinder viste, at Liljegren -följande dagen tänkte gå ut på Ilan det till en prestgård, hvarifrån han vanlige återkom klockan nio. Solinder skulle då mer en båt vänta vid stranden och Johnstone var: honom bebjelplig att öfverfalla magistern och föra honom till flottan. När Theodor kom, hade de sprungit fram och gripit honom, samt kasta: bonom i båten, oaktadt hans motstånd, hvarvid hatten fallit af; men, utkomne på sjön, hade Solinder förklarat alltsammans för ett skämt, och att de endast ville enlevera honom, för att få sällskap till en lustfärd ut till flottan, der So. linder af sin vän blifvit bjuden att passera nat ten. På detta sätt lugnades Theodor och skrattade äfven åt äfventyret; men sedan de varit er stund på fartyget, smög Selinder med sina roddare sig tillbaka, medan Theodor och Johnstone vora i kajutan, och Theodor hade, under allehanda förevändningar, qvarhållits hela följande dagen, i hopp att flottan då skulle lyfta ankar, hvilket dock vinden ej tillät. . Efter excellensen R:s besök gjordes imedlertid noggrann undersökning; Johnstone, som, sedan ruset var öfver, nästan till hälften ångrade det sireck, hvartill han låtit öfvertala sig, hade genast bekänt alltsammans, gjort så många löften om förbättring, samt bedt sina förmän så mycket om skonsamhet, att de, som för öfrigt voro nöjda med honom, och ej i en hast kunde få hans syssla besatt, lofvade låta alltsammans aflöpa med 442 dagars arrest, så vida de svenska autoriteterne ej fordrade hans utleverering, hvarom man ville tala med excellensen. Denne hade, på allas vägnar, lofvat tillgift, med vilkor, att Johnstone ville gifva ett skriftligt intyg, att