Aftonbladet – 31 december 1841, sida 3

————— MM Solinder öfvertalat honom till den elaka gerningen, hvilket den stackars skeppsskrifvaren genast uppsatte, glad att slippa för så geat köp. Om detta skriftliga vittnesmål ville excellensen genom borgmästaren låta Solinder få kunskap, med tillsägelse, att, om han hädanefter på minsta sätt sökte att skada magister Liljegren och hans blifvande fru, Agnes, skulle man genast anställa rättegång emot Solinder och behandla honom med lagens hela stränghet. Slutet är ej svårt att inse; Liljegren, som ville gagna med sina kunskaper, fick den lediga rektorssysslan, men afstod lönen åt underläraren. Han erhöll samma höst, enligt det aflidne kommerserådets önskan, Agnes hand, ech hans glada syster Bertha lemnade pensionen, för att be hos sina lyckliga syskon, der hon sjelf fann sig den lyckligaste af alla. Mången afton sutto de ännu tillsammans i löfsalen på bergets afsats, blickade utåt sundet, der Theodor gjort sin tvungna bortresa och den glada återfärden med sin Agnes, och påminde sig skämtande hvarje omständighet af det öfverståndna äfventyr, vi nu berättat. —H ——?Q7—5——sBÖTEERE—