Aftonbladet – 30 december 1841, sida 3

igenom kalla på sina kunder. 7 De rika fönstren på en mera aflägsen blomsterbåt öppnade sig nu efterhand och låto se en deil af de sköna tapeter och lystrer, hvilkå smycka det inre af dessa vällustens gemaker, i hvilka det mest raffinerade coh omoraliska folk på jorden hvarje afton söker qvinnor och bordets njutningar. Flere tjenare putsade sorgfälligt de förgyllda väggarna och de otaliga bildbuggerierna, som prydde det yttre af dessa boningar. Gerna hade jag önskat se en af templets prestinnor tiita ut i ett fönster; men dessa simmande harems innevånare äro endast synliga om natten och för deras tillfälliga sultaner. Under det jag sålunda lät mina ögon sväfva till blomsterbåtarna, betraktade mig med icke mindre intresse å sin sida en gammal kines, stödd med armbigarne mot fönstret i sitt fartyg. Amnnu erinrar jag mig tydligt hans så uttrycksfulla sammanknipna ögon, hans sorgfälligt rakade hufvudsvil och de gråspräckliga mustacherna, som förenade sig med ett omåttligt långt pipskägg. Andtligen var äfven Amuna, den väntade vackra rodderskan, ankommen och vi intego hennes båt för att tränga oss igenom det hvimmel af farkoster, som skiljde oss från stranden. Amund och hennes kamrat, som rodde i förn, rättfärdigade den goda mening berr Purand fattat om henne; hennes lätta Tanka gled smygande genom de trängsta passager och undvek skickligt andra artyg, med hvilka ett sammanträffande syntes nästan oundvikligt, i anseende till den starka strömmen, och aniände nu vältehållen till en skön kaj, som tillhör den stora faktoriplatsen. Vi lemnade våra effekter under Amunas vård och begåfvo oss under berr Durands ledning till en engelsk köpmans, herr Bents, praktfulla boning. Vi kommo just vid frukosten och: delLogo i den, fastän berr Dent sjelf icke var hemma, liksom om vi varit bjudna af honom; ty i lessa furstliga bus serveras taffeln med lika stort öfverflöd och med lika stor gästfrihet, aningen herrn i huset är hemma eller icke. Från lenne handelsfurste begåfvo vi oss till en köpman af portugisisk härkomst, vid namn Pereyra, vilken mottog oss gästfritt cch med den älskvärdaste enkelhet. Så snart vi installerat oss i våra rum och utbytt de kläder, vi bittills burit, mot hvita tröjor och balmhattar, begåfvo vi oss ut att bese staden och göra några uppvandlingar. (Forts fölier a