Aftonbladet – 30 december 1841, sida 3

af, ehuru mången inom sig var öfvertygad ati Bernhard var sjelfva gerningsmannen. Genom en händelse fick man veta, att en liten svensk båt lagt till vid ett af de mindre Enge!ska fartygen, samma Lördags afton, men STOSShandlaren Solinder ville bevisa, påstod han, att just den dagen hade han tillbringat i Lund. Agnes var emedlertid outsägligt beklagansvärd. Allt tycktes förena sig till hennes olycka, och till råga på sin harm fick hon ett långt bref från Solirder, hvaruti han bedyrade sin oskuld, men slutade med att ånyo ganska enträget anhålla om hennes hand. Brefvet besvarade hon ej, men ena god genius ingaf henne att gå till exellensen R. och bedja honom, genom bref till engelska amiralen lord Gambier, fråga om någon svensk yngling blifvit förd till flottan. Den goda exellensen efterkom hennes begäran. Redan förut hade han med flera andra varit bjuden till amiralen, och då ban nu gjorde besök ånyo, lofvade den artige lord Garmbier, att noga undersökning skulle ske, och den unge svensken ofelbart återföras om han verkligen blifvit lemnad i engelskt våld. Exellensen underrättade Agnes härom och, under omvexlande hopp och nedslagenhet förflöt ännu en dag. Thorsdagens afton var redan inne, och ännu hade ingen lycklig förändring inträffat. Då kom en liten flicka springande och frågade efter mamsell Agnes; det var hennes gamla ammas dotterdotter, som kom för att berätta, att mormor och hon dagen förut återkommit från Cimbritshamn, der gumman varit et par månader hos sin son, en snickare derstädes. Cecilia hade under vägen sjuknat, och då hon vid hemkomsten fått höra! att kommersrådet Rosin var död, mamsell Agnås utur huset och utan arf, bade hon blifvit mycket upprörd och sängliggande. Hon bad nu sin soda mamsell genast besöka gamla trogna am-. man, emedan hon hade någonting serdeles vigtigt att förtro henne. : ;