Aftonbladet – 29 december 1841, sida 2

mee gar undervisning, och förtjenar derigenom så mycket, att jag utan svårighet kan lefva deraf, till och med har ett öfverskott. Hos excellensen R. ger jag lektioner och tillbringar då he!a dagen i den glada och talrika sällskapskretsen, der alla visa mig välvilja. Af din bror har jag några gånger haft bref från Lund, ech dessa hafva, tillika med dem jag fått från dig, varit min ljufvaste tröst. Men ack, Berthal jag, som med förtjusning tänkte på den glädjen att bereda Theodor en sorgfri lott, jag är nu fattigare än han, och borde ej fästa hans öde vid mitt. Jag har velat återge honom sina löften, sin frihet; men då blef han förtviflad, bad och besvor mig så innerligt, att mitt bjerta med dubbel ömhet förnyade våra löften. Han återkom i går till staden, tillbragte med mig aftonen hos fru Stenius och medförde mycken ny musik, hvaraf vi sjöngo flera duetter, hvilka alldeles förtjuste min oda värdinna. Om framtiden talade vi ej mycket; vårt valspråk är: arbete och hopp. Endas: du, min älskade Bertha, fattades Oss. — Ja, men nu är jag ju åter här, och Ru skall det unga triumviratet, liksom förr, uppstämm? sina glada sånger, just från denna löfsalen, dei vi så ofta varit lyckliga tillsammans. Ett vilkor är dertill nödvändigt: ingen får vara sorgsen här; den som visar ett mjeltsjukt ansigte pliktar genast en korg persikor, som han al trädgårdsmästaren här på stället anskaffar. Ha ha! ha! min lilla Agnes, det blir troligen du, som får bestå oss förfriskning hädanefter; i dag gö: jag det. Och nu skyndade den glada Bertha att bjud: sin vän korgen hon medbragt. Den sammetsli ka persikan, den guldgula aprikosen lågo der rät Jåckande, och under det man med ungdomlij aptit förtärde korgens läckra innebåll, måste Ag Dy visa farfars lilla nyckel, som väckte Bertha symerliga nyfikenhet. Ack, den farfarsnyckeln! utropade hon fle