Aftonbladet – 29 december 1841, sida 2

FORTSÄTTNING AF UNDERSÖKNINGEN RÖRANDE MORDET Å MUSIKLÄRAREN CARLSSON. Utdrag af protokollet hållet hos Stockholms Kämnersrätts andra afdelning den 48 Dec. 4841. S. D. Till ytterligare handlöggning företogs nu uppskjutne ransakningsmålet, angående häktade volontären Alexander Breitfeldt, ställd under tilltal för det å musikläraren Anders Carlsson föröfvade mord, m. m.; och härvid blef, i stadsfiskalen, herr assessoren Anders Salomonssons närvaro. Breitfeldt ifrån häktet inställd, hvarjemte polisgevaldigern Erik Jaderin, pigan Catbarina Berglund, hustru Anna Andersson, mamsellerne Maria Christina Bergqvist och 2dvig Gustafva Schierbeck, ynglingen Joban Ferdinand Samuel Rumstedt, klädeskremhandlaren Gustaf Wallenström, herr fångpredikanten Wallinder, eleven vid akademien för de fria konsterna, Johan Karlberg, handelsbokhållaren Oscar Ortman samt polisuppsyningsmannen Erik Lundberg, efter undfångne kallelser, tillstädeskommo, men af öfrige personer, som, enligt Kämnersrättens beslut den 413 innevarande December, skulle till denna dag hitkallas, vero, efter hvad härvid anmäldes, jernbäraren Åndersson och mamsell Hedvig Carolina Lundberg af sjukdom samt pclisuppsyningsmännen Hallstedt ock Lindblom af tjenstegöromål förhindrade att nu hos Kämnersrätten sig infinna. Sedan ofvaruppräknade, först i dag hos Kämnersrätten tillstädeskomne persener, på tillsägelse, afträdt till rättens förmak, blef Kämnersrättens vid förra rättegångstillfället i målet hållne protokoll till justering uppläst; hvarefter så väl Breitfeldt som hr assessoren Salomonson förklarade, att de, hvilka med oafbruten uppmärksamhet åhört protokollet, hvar för sig, funnit detsamma vara både fullständigt och riktigt uppsatt. Till Breitfeldt framställdes af Kåmnersrältens ordförande ytterligare uppmaningar till en mera sanmnirgsenlig bekännelse Om de emot honom angifne grofva brottsligheter, än som Breitfeldt redan meddelat, men Breitfeldt bedyrade, det han visste sig vara oskyldig till mordet, och tillade: något värre lidande, än det jag redan uthärdat, kan icke öfvergå mig, och jag skall således aldrig förmås att återtaga de af mig redan gjorde uppgifter, som äro med sanna förhållandet öfverensstämmande,, Då han kärefter erinrades, hurusom han fordom, vid upptäckten af den hes kramhbardlanden Wallenströmbegångne hustjufnad, nekat till all sådan brottslighet på samma sätt, som Breitfeldt nu, i frågs om mordet å Carlsson, iakttog, fortfor Breitfeldt: Rumstedt är och blir den skyldige; och ehuru jag gan ska väl inser, att jag derom icke kan öfverbevisa honom, skall jag likväl vidhålla samma angifvelse, äfven om detta vore mitt sista ögonblick. I anledning af särskilde till Breitfeldt framställde frågor gjorde han följande tillägg till sina förut angifne berättelser: att Rumstedt och Carlsson druckit brorskål å Strömparterren, och att icke någon annan än Breitfeldt då varit i deras sällskap; att Breit-feldt sednast träffat Carlsson i lifstiden Tisdagsförmiddagen den 26 Oktober, då Carlsson varit hemma hos Breitfeldt; att denne ej kunde erinra sig. hafva hört Carlsson sjelf omtala, det han ägde något arf att vänta, men derom erbållit underrättelse af Rumstedt, utan att Breitfelit likväl kände huruledes Rumstedt förskaffat sig en sådan upplysning; att Breitfeldt icke mindes, om han Onsdagen d. 27 Oktober varit ute, sedan han på morgonen hemkommit från Rumstedt. och trodde att Breitfeldt se-