Aftonbladet – 28 december 1841, sida 2

stödde sig mot parapetet af bron. Då gick turken mot henne och sade: — Hvad kosta edra violetter, mamsell ? — Sex skilling för alla, svarade hon. — 88 här, ät dessa tiv dadlar, hälften af dem jag bar qvar, och gif mig i utbyte två viol-buketter. På datta sätt frukosterade barnet från NonterreÖsterlänningen åt icke, det var icke ännu mer än 2 degar som han fastat. Således kom olyckan att förena armodet från Occidenten och armodet från Orienten, blommorna och dadlarne. Vid solens nedgång blef kölden så förfärlig, att thermometern utvisade 24 grader. Gerfvarn smålog visande sina hvita tänder, och betraktade himmelen. Violett-handlerskan bade insomnat på trottoirn af bron. Hon sofver, tänkte ban; och hon är vacker som Petiti-Framboise; — hvad hon 3sofver! — Dadlar! dadlar! äkta dadlar från Orienten. Paris illuminerodes. Det var grannt, det glänste mot den mörka himlen, som under hvalfvet i en grufva. Mean gick på bal, på Opera, till Barel, till Bocher du Cancale, hvarest man i April åt aprikoser från Conden, fyra francs stycket! Turien började ock känna sig sömnig, han hängaf sig så mycket heldre till sömnen, som han hade föga hopp att nu få sälja någre dadlar. Vid klockan sju! öfver 24 grader köld! Han hade nu en god tarke innan han somnade, den att närma sig viol-bandlerskan, och att uppvärma henne gencm ett slags kappa, som vid fransmännens ärofulla eröfriegar icke hade blifvit honom an behöll sjelf en del deraf, och kastade den andra öfver den lilla violett-handlerskans kropp. De sofra ännu. Å —Sq— NE