Aftonbladet – 28 december 1841, sida 2

ill Norge. Afgår Frih. Stjerneld, så felar likväl nnu en ledamot. : NEN — Uti en Norsk tidning, Lillehammers Tilkuer, läsas följande reflexioner öfver en hos oss iyligen passerad dagens fråga, hvilket visar huru len saken bedömes af mera aflägsna och Oopariska personer: Det är ett af konservativa regeringar ofta besagnadt konstgrepp, att söka skaffa sig ett parti land folket, i det de gynna gamla och rådande ntressen, som botas af reformer i de sociala örhållanderne. Hvarje lands reformvänner hafva till föremål för sitt sträfvande, att tillintetsöra aila otillbörliga prerogativer, monopolier eller privilegier, och således äfven de band, sora följd af skråeller andra privilegier alltför ungt trycka de särskilda näringsgrenarna. Men, i det man vill dessas frihet, kommer man i kolission med deres intressen, som hafva sin förlel af att det garola bibebålles oförändradt, och helt naturligt sluta de sig då till det konservativa elementet i regeringen, med hvilket de få gemensamraa sympathbier. Äfven hos oss har man till stor förargelse sett, att Norrske borgare, som genom en liberalare lagstiftning för npäringsgrenarne trott sin fördel skadad, vändt sig till den exekutiva makten med underdåniga ansökningar om ati de ifrågakomne lagförändringarne icke måtte blifva sanktionerade. Det var kanske för mycket att af konungamakten vänta, det den, endast med afseende på det allmännas väl, skulle kurna motstå frestelsen att nyttja sådane anledningar för att hos det intresserade partiet uppväcka den föreställving om sig, att det är till konungamakten folket bör vända sig för att söka skydd mot de oförrätter, det inbil lar sig att Stwortbinget begitt. I Svenska tidningar läsa vi nu, att en del fabrikanter vänd sig med adresser, deputationer och tal till EH. M. Konungen, för att af bonom begära skydd mot ;de förnuftiga och liberala idter, som under riksdagen uttalades och till en del gjorde sig gällande mot det omåttligt probibitiva tul!system, som i Sverge visar sig hafva ett lika förderfligt inflytande på välståndet, som på moraliteten. Dessa fabrikanters sak var i och med detsamma äfven asystemetsn, och rezeringsbladen började snart att häftigt anfalla de liberala bladen, zom försvarade de motsatta åsigterne. Detta gick slutligen så långt, att ett Hofblad, Biet, temmeligen tydligt uppmanade fabrikanterne att göra motstånd mot pressens frihet med kvytnäfvens frihet, eller med andra ord: att begifva sig till Aftonbladets, tryckeri och förstöra det. En dag förekom äfven någon anledning att detts möjligen kunde blifva verkställdt, och till sådana företag kan det konservativa bladet uppmuntra, ehuru det likväl lärer stå under högsta uppsigt af sjelfva Sveriges Erkebiskop! ar